Huvudlöss drabbar så många som 6 till 12 miljoner människor världen över – oavsett etnicitet, ålder, ekonomisk status eller personlig hygien. Huvudlösen (Pediculus capitis) sprids främst genom direktkontakt med håret hos en infekterad person. Att en människa får löss kallas medicinskt för pedikulos.
En huvudlös är ett litet, vinglöst insekt med en gråvit kropp på cirka fyra millimeter. Löss har begränsad krypförmåga och kan varken flyga eller hoppa. Honan fäster sina ägg, s.k. gnetter, i hårbotten vid nacken och bakom öronen, där temperaturen är gynnsam för kläckning.
Löss använder sugmundelar för att äta blod från hårbotten flera gånger per dag. När de biter injicerar de saliv som orsakar klåda och irritation. Vuxna löss kan inte överleva mer än två till tre dagar bort från sin värd, medan gnetter kan överleva i upp till 14 dagar utan en värd.
De vanligaste symtomen på huvudlöss är irritation och intensiv klåda, vilket beror på en allergisk reaktion mot lusensbett. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC sprider löss inga sjukdomar, men kraftigt rivande i hårbotten kan öka risken för sekundära hudinfektioner. Därför bör klådan lindras och rivandet minimeras.
Direktkontakt med infesterat hår är det absolut vanligaste sättet som löss sprids på. Smitta via personliga föremål förekommer också, om än i mindre utsträckning – exempelvis när man delar hattar, hårsnoddar, kammar, hårborstar, sportutrustning eller handdukar. Det är värt att notera att löss har svårt att greppa tag i hala eller släta material.
Barn mellan 3 och 12 år är särskilt utsatta, eftersom löss lätt sprids i miljöer där barn vistas tillsammans, som skolor, förskolor och idrottsaktiviteter. Husdjur spelar ingen roll för smittspridningen – hundar och katter kan inte överföra huvudlöss till människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online