Vad är förlängt sörjsyndrom (PGD)?
Sörjens varaktighet och intensitet varierar enormt; det finns ingen universell "normal" tidslinje. Men Förlängt sörjsyndrom (erkänt i DSM-5-TR och ICD-11) drabbar ~7–10% av sörjande (högre efter traumatisk förlust).
Diagnostiska drag för PGD
- Bestående, intensiv längtan/längtan efter avliden ≥12 månader (6 månader för barn).
- Förkryssning av minnen eller omständigheter kring döden.
- Signifikant funktionsnedsättning (socialt, arbetsliv).
- Identitetsstörning, ovisshet, undvikande, emotionell blundning, bitterhet, svårighet att återengagera sig i livet.
Faktorer som påverkar sörjbanan
- Arten av förlust (plötslig, våldsam, självmord, barnförlust → högre risk)
- Fästningsstil och säkerhet
- Tidigare psykisk ohälsa och trauma
- Socialt stöd tillgänglighet
- Kulturell och religiös kontext
- Sammanfallande livsstressorer
Sund sörjning vs PGD
Normal sörjning innebårer vågor av känsla som gradvis integreras; funktionen återvänder. PGD kännetecknas av att vara "fast" – outtröttlig och funktionshinderande.
När och hur man söker hjälp
- Sörjningen känns ohanterbar eller "fast" efter 6–12 månader.
- Självmordstankar, självförsummelse, eller missbruk.
- Evidensbaserade behandlingar: Complicated Grief Therapy (CGT)/PGD-terapi (Shear-protokoll), KBT, meningcentrerad terapi.
- Stödgrupper (t.ex. Compassionate Friends, lokala palliativvårdsgrupper).
- Läkemedel vid komorbid depression eller ångest.
Självmedkänsla är avgörande
Jämför inte din sörjning med andras. Tillåt din unika process. Att söka stöd är ett tecken på styrka, inte svaghet.
