Hur hög är självmordsfrekvensen bland psykoterapeuter?

Psykoterapeuter löper en förhöjd risk att dö i självmord jämfört med befolkningen i övrigt. Forskning visar att de är mer än 2,5 gånger så benägna att göra ett självmordsförsök.

I USA uppges självmordsfrekvensen bland psykoterapeuter ligga på cirka 19 per 100 000 personer, jämfört med 13 per 100 000 i den allmänna befolkningen. Detta är en betydande skillnad som väckt uppmärksamhet inom den psykologiska professionen.

Varför är risken förhöjd?

Den förhöjda risken kan bero på flera faktorer. Bland dem märks den höga stressnivå som yrket innebär, den långvariga exponeringen för traumatiskt material samt de emotionella påfrestningar som följer av att arbeta med klienter som lider av allvarlig psykisk ohälsa.

Därtill kommer ett välkänt problem: psykoterapeuter är ofta mindre benägna att söka hjälp för sina egna psykiska besvär. Stigmat kring psykisk ohälsa lever kvar även inom yrkesgruppen själv, och många fruktar att erkännande av egen sårbarhet skulle skada deras trovärdighet och karriär.

Så kan psykoterapeuter skydda sin psykiska hälsa

Det är avgörande att psykoterapeuter är medvetna om riskerna och aktivt arbetar för att värna om sitt eget mående. Konkreta åtgärder kan vara:

• Regelbunden handledning – att kontinuerligt reflektera över sitt kliniska arbete och sina känslomässiga reaktioner tillsammans med erfarna kollegor eller handledare.
• Egenomsorg – att prioritera återhämtning, sömn, motion och en hållbar balans mellan arbete och privatliv.
• Kollegialt stöd – att bygga trygga nätverk där erfarenheter och svårigheter kan delas utan rädsla för omdöme.
• Professionell hjälp vid behov – att söka behandling vid tecken på utmattning, depression eller annan psykisk ohälsa, i likhet med vad man rekommenderar sina egna klienter.

Likaså är det viktigt att psykoterapeuter vågar tala öppet om sina egna psykiska påfrestningar. Genom att bryta tystnaden minskar stigmat inom yrket, fler vågar söka hjälp i tid – och i förlängningen kan liv räddas.