Antoninepest, även känd som den antoninska pesten, är en av de mest förödande epidemier som drabbat det antika Rom. Historiker uppskattar att sjukdomen dödade mellan 5 och 10 miljoner människor i Romarriket under sin härjningstid.
Pesten bröt ut omkring år 165 e.Kr., troligen efter att romerska soldater återvände från fälttåg i Mellanöstern under kejsar Marcus Aurelius regeringstid. Epidemin pågick till omkring år 180 och spreds snabbt längs handelsvägar och militära led genom hela riket.
Med en uppskattad befolkning på cirka 60–70 miljoner innebar de fem till tio miljoner dödsfallen att kanske så mycket som tio till tjugo procent av rikets invånare föll offer. Vissa källor rapporterar tusentals döda per dag i städer som Rom, Alexandria och andra tätbefolkade centrum.
Sjukdomens exakta natur är fortfarande omdiskuterad bland forskare, men de vanligaste teorierna pekar mot smittkoppor eller mässling. Oavsett orsak fick utbrottet allvarliga konsekvenser: arméns styrka minskade, jordbruket försvagades och ekonomin belastades hårt – faktorer som många historiker anser bidrog till att inleda Romarrikets långsamma nedgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online