Den Svarta Döden (1347–1351) dödade 30–50% av Europa. Överlevande stod inför en förvandlad värld – och djup psykologisk, social och ekonomisk ruptur.
Källor till ilska & bitterhet
- Ekonomisk förskjutning: Arbetskraftsbrist → löner steg; eliter motstod (Statute of Laborers 1351 England). Bonder krävde rättvis lön; herrar krävde legoavgifter → spänningar.
- Social upprörning: Traditionell hierarki sprickade. Tjänare blev sällsynta; legoflydde till bättre erbjudanden. "Great Rumour" (1377) – bonder hävdade att Domesday Book bewies frihet.
- Religiös förföljelse: Pest ses som gudomlig straff. Judar anklagades (brunnsförgiftningsskuld) → massakrer (Strasbourg, Mainz, Köln). Geißlare vandrade, sväljde sig själva, attackerade minoriteter.
- Politisk instabilitet: Regeringar försvagades; skattebaser kollapsade. Uppror: Jacquerie (Frankrike 1358), Bondeupproret (England 1381), Ciompi (Florens 1378).
Långsiktig bana
- Feodalismens fall accelererade; lönearbete expanderade.
- Köpmans/hantverkarklasser vann inflytande.
- Karantän, folkhälsoinstitutioner föddes.
- Konst/litteratur besatt av dödlighet (Danse Macabre, Ars Moriendi).
- Hundraårskriget (1337–1453) intensifierades av demografisk/ekonomisk kaos.
Pesten dödade inte bara – den omskrev det sociala kontraktet.
