När president Nixon undertecknade HMO-lagen (Health Maintenance Organization Act) 1973 genomgick det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet en omfattande förändring. Lagen stärkte arbetet med att kontrollera sjukvårdskostnaderna genom att kräva förebyggande hälsoåtgärder och genom att reglera hur patienter fick tillgång till dyra specialisttjänster.
Hälsoorganisationer som kan betraktas som HMO:er har funnits sedan 1930-talet. Henry Kaiser inledde den första betydande satsningen på administrerad sjukvård för sina anställda, och organisationen kom senare att utvecklas till HMO:n Kaiser Permanente. Enligt en rapport framtagen för Rand Corporation följde Kaiser Permanente med när Kaiser flyttade till Hawaii 1954, och blev där så småningom delstatens näst största sjukförsäkrare. Framgången för Kaiser Permanente banade väg för att HMO-lagen kunde antas 1973.
HMO:er är utformade för att erbjuda medlemmarna vård av hög kvalitet samtidigt som kostnaderna hålls under kontroll. Fokus ligger på förebyggande vård som syftar till att förhindra eller minska allvarliga sjukdomar – de faktorer som i högsta grad driver upp de medicinska kostnaderna. Genom en konsekvent styrning av vårdtjänsterna kan HMO:s ledning utöka vården till en växande medlemskår och ändå gå med vinst. Ideella HMO:er kan dessutom erbjuda vård till en ännu lägre månatlig premie.
Tre grundläggande principer ligger till grund för de kostnadsbesparingar som kännetecknar HMO:er:
1. Primärvårdsläkare: Medlemmarna ska ta emot grundläggande medicinsk vård hos en tilldelad primärvårdsläkare.
2. Remiss krävs: Om ditt hälsoproblem behöver utredas av en specialist krävs en remiss från din primärvårdsläkare.
3. Förhandsgodkännande: Innan du kan läggas in på sjukhus för en operation eller annan kostsam åtgärd måste HMO ge sitt godkännande. Vid nödvändig akutvård kan detta krav dock åsidosättas.
Läkare i privatpraktik bär på betydande kostnader för att driva en mottagning: personal, material och medicinsk utrustning. Administrationen av verksamheten tar dessutom tid och fokus från det som är kärnan – patientvården. En läkare som är knuten till en HMO får stöd med dessa affärsrelaterade uppgifter, vilket frigör värdefull tid för att möta patienternas behov. Fokus på administrerad vård ger dessutom läkarna resurser att erbjuda förebyggande vård.
Patienter som är nya inom administrerad vård behöver lära sig att samarbeta med sin primärvårdsläkare för att få tillgång till alla de vårdtjänster som ingår i HMO:n. Läkarna måste i sin tur lära sig att verka inom ramen för kostnadskontrollerande rutiner och ändå erbjuda patienterna vård av högsta möjliga kvalitet. Läkare, patienter och ledning måste tillsammans hitta sätt att stärka relationen mellan patient och läkare – en relation som utgör grunden i det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online