Vid en förlossning med tång använder läkaren ett stålformat tångliknande instrument för att greppa om barnets huvud i födelsekanalen och försiktigt hjälpa det nyfödda barnet ut. Ingreppet utförs oftast när barnet visar tecken på syrebrist och det inte finns tid för ett kejsarsnitt, när en sugklocka inte räcker till för att föda fram fostret, eller när barnet verkar fastna i födelsekanalen. En förlossning med tång medför risker för både mamman och barnet, och endast en läkare med gedigen erfarenhet av instrumentet bör utföra ingreppet.
Risken för komplikationer ökar markant om läkaren saknar kunskap, erfarenhet och skicklighet i hanteringen av instrumentet. Mamman kan drabbas av skador på mellangården (perineum) eller livmoderhalsen, och bristningar i slida och ändtarm kan även uppstå. Skador på analsfinktern och bäckenbotten är andra möjliga följder av en tångförlossning. Vävnaderna i området får ofta muskelskador som kan påverka ändtarmen eller urinblåsan. Detta sker vanligtvis när läkaren inte drar varsamt nog under värkarna.
Det nyfödda barnet kan få märken i ansiktet, kraftig eller långvarig svullnad runt huvudet samt mindre hudskador i samband med en tångförlossning. Sår och skrubbsår i ansiktet kan uppstå, liksom blåmärken på barnets huvud. Till de allvarligare riskerna hör skador på barnets ansiktsmuskler, vilket kan leda till ansiktsförlamning, varbildning på hårbotten och blödning i hjärnan (intrakraniell blödning). Även kraniumfrakturer kan inträffa. Drar läkaren för hårt när tången används kan kotorna i barnets nacke hamna i fel läge. Enligt Medscape Reference visar cirka 17 procent av alla barn som föds med tång någon form av blåmärken eller märken i ansiktet. Vissa barn kan dessutom drabbas av långvariga ansiktsskador och bestående funktionsnedsättningar.
Kvinnor som genomgått en förlossning med tång tenderar att lida mer av smärta i mellangården efter förlossningen. Ihållande urinläckage (urininkontinens) är ett vanligt besvär. Försämrad kontroll över flytande avföring och svårigheter att hålla kvar gaser kvarstår hos vissa kvinnor. Sexuell dysfunktion och en långvarig oförmåga att återgå till ett normalt sexliv kan också förekomma. Senare i livet löper dessa kvinnor dessutom ökad risk för framfall av bäckenorgan. Behov av blodtransfusion på grund av omfattande bristningar och blodförlust under förlossningen är inte heller ovanligt.
Trots de risker som en förlossning med tång innebär finns det tydliga fördelar. Tången ger läkaren möjlighet att snabbt föda fram ett barn som mår dåligt. Om barnets hjärtljud sjunker eller verkar onormalt blir en snabb förlossning avgörande för en lyckosam återupplivning. Har kvinnan haft en långdragen utdrivningsfas utan framsteg kan tången påskynda förlossningen. Även en kvinna som inte orkar pressa under utdrivningsskedet på grund av ett hälsotillstånd, exempelvis en hjärtsjukdom eller neurologisk åkomma, kan ha stor nytta av en tångförlossning.
Sammanfattningsvis är tångförlossningen ett värdefullt verktyg i akuta situationer, men den ställer höga krav på förlossningsläkarens kompetens. Diskutera alltid risker och alternativ, som sugklocka eller kejsarsnitt, med din barnmorska eller läkare om en instrumentell förlossning aktualiseras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online