
Fosterdöd i sen pretermperiod (8:e månad, ~32–36 veckor) har distinkta etiologier jämfört med tidigare eller senare förluster. Förståelse av dessa orsaker informerar prevention och rådgivning.
Strukturella anomalier oförenliga med liv: anencefali, allvarliga hjärtfel (t.ex. hypoplastiskt vänster hjärta), renal agenes, kromosomavvikelser (trisomi 13, 18). Står för ~20–25 % av sena fosterdödsfall.
Förtida lossning av placenta från livmoderväggen. Orsakar akut fosterhypoxi. Riskfaktorer: hypertoni, trauma, kokainbruk, rökning, avancerad mödralålder. Kan presentera med vaginalblödning, livmodertömhet, fostertillstånd.
Preeklampsi (nyuppkommen hypertoni + proteinuri/organpåverkan) och HELLP-syndrom (hemolys, förhöjda leverenzyme, låga trombocyter) kan nödvändiggöra preterm förlossning eller orsaka placental insufficiens som leder till intrauterin död.
Fostervikt < 10:e percentilen. Etiologier: placental insufficiens, mödravaskulär sjukdom, infektioner, genetiska syndrom. Svår IUGR ökar risken för intrauterinföddhet på grund av kronisk hypoxi och acidos.
Vertikal transmission av Treponema pallidum (syfilis), CMV, parvovirus B19, toxoplasmos, Zika, listeria. Orsakar placental inflammation, direkt fosterskada eller svår anemi.
Pre-gestationell diabetes (särskilt med vaskulopati), sköldkörtelsjukdomar, autoimmuna sjukdomar (SLE, antifosfolipidsyndrom), kronisk njursjukdom. Ökar risk via placental vaskulopati, hyperkoagulabilitet eller metaboliska rubbningar.
Upp till 30–50 % av sena fosterdödsfall förblir oförklarade efter grundlig utredning (obduktion, placental patologi, genetisk testning, mödrautredning).
Multidisciplinär granskning av varje fall (perinatal mortalitetsaudit) är avgörande för systeminlärning och familjeförlåtelse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online