När en fosterdöd inträffar in utero (intrauterin fosterdöd, IUFD) är vaginal förlossning ofta möjlig och att föredra för möderns säkerhet, då kirurgiska risker undviks. Hantering individualiseras baserat på gestationsålder, mödrahälsa och patientpreferens.
Viktiga steg
- Bekräfta döden: Ultraljud (saknad hjärtaktivitet), Doppler och klinisk bedömning.
- Gestationsålder styr strategi:
- <20 veckor: Medicinsk hantering (misoprostol ± mifepriston) eller D&E (dilatation och evakuering).
- 20–28 veckor: Inledning av förlossning (misoprostol, oxytocin eller Foley-ballong) för vaginal förlossning.
- >28 veckor: Inledning för vaginal förlossning; kejsarsnitt enbart vid mödralindikation (t.ex. placenta praevia, tidigare klassisk uterussår).
- Inledningsmetoder: Cervikal mognad (misoprostol, dinoproston, Foley-kateter) följt av oxytocin-augmentering. Mekaniska metoder minskar risk för uterin hyperstimulering.
- Förlossning: Vaginal förlossning sker likvärdigt med levande barn. Episiotomi eller instrumental assistans (tång/vakuum) kan användas vid behov. Foster kan vara makererat eller intakt.
- Efter förlossning: Förlossning av placenta, uterin massage, blödningsprofylax. Obduktion och genetisk utredning erbjuds för orsaksforskning.
- Emotionellt stöd: Perinatal sorgvård – minnesskapande (foton, handavtryck), rådgivning, uppföljning.
Mödrasäkerhet
Koagulopati (DIC) risk ökar vid förlängd retention (>4 veckor). Övervaka fibrinogen, trombocyter, PT/INR veckovis vid expectant hantering.
Delat beslutsfattande med ett medkännande flerprofessionellt team är avgörande.
