
Fosternöd är ett medicinskt begrepp som används när ett ofött barn får problem under förlossningen. Det är en relativt vag diagnos som i de flesta fall handlar om att fostret inte får tillräckligt med syre – ett tillstånd som kallas fosterhypoxi. Lyckligtvis föds de allra flesta barn utan komplikationer, men i vissa fall kan fosternöd leda till allvarliga konsekvenser som cerebral pares, krampanfall eller utvecklingsstörning.
Det finns flera situationer som kan utlösa fosternöd. En av de vanligaste uppstår under värkarbetet, när sammandragningarna plötsligt minskar blodflödet till moderkakan. Moderkakan omger fostret och försörjer barnet med näring och syre via navelsträngen. När livmodermusklerna spänns åt kraftigt kan de trycka mot navelsträngen och tillfälligt blockera detta flöde, vilket orsakar fosternöd.
Fosternöd kan också bero på:
Jordmor och läkare övervakar noga fostrets hjärtfrekvens för att upptäcka tecken på fosternöd. Ett normalt fosterhjärta slår mellan 120 och 160 slag per minut. Avvikelser från detta intervall kan vara ett varningstecken:
När tecken på fosternöd upptäcks är målet att barnet föds så snabbt som möjligt. Beroende på situationen finns flera åtgärder att tillgå:
Fostrets hjärtfrekvens kan följas kontinuerligt med elektronisk fosterövervakning, så kallad CTG (kardiotokografi). Tekniken använder ultraljud för att registrera fostrets hjärtrörelser, vilket ger en exakt bild av hjärtfrekvensen. Under förlossningen övervakar oftast en barnmorska mätningarna noggrant. Genom att analysera hur barnets hjärtfrekvens reagerar på värkarna kan hon snabbt upptäcka avvikelser och larma läkaren om det finns anledning till oro.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online