De första 28 dagarna efter födseln kallas den neonatala perioden. Det är en särskilt utsatt tid i livet, särskilt om barnet föds för tidigt. Vid födelsen sker många viktiga processer: barnet börjar andas självständigt, reglerar sin kroppstemperatur och påbörjar amning eller flaskmatning. Omvårdnaden under denna period måste ta hänsyn till dessa faktorer och planeras därefter. Omvårdnadsdiagnoser utgör en integrerad del i utvecklandet av vårdplaner som styr de omvårdnadsåtgärder som vidtas.
Omvårdnadsdiagnoser är en grundläggande del i planeringen av patientvården. En omvårdnadsdiagnos är inte samma sak som en medicinsk diagnos. Den är snarare ett kliniskt omdöme om patientens reaktioner på faktiska eller potentiella hälsoproblem. En omvårdnadsdiagnos utgår från patientens hälsostatus och avgör vilken vård sjuksköterskan ger patienten.
I en vårdplan finns vanligtvis mer än en omvårdnadsdiagnos. För varje diagnos ska det finnas ett mätbart mål som sjuksköterskan arbetar mot, samt en lista över konkreta åtgärder som ska vidtas för att nå målet.
Neonatal ikterus, alltså gulsot hos nyfödda, är en vanlig medicinsk diagnos. Den medicinska behandlingen består oftast av fototerapi, det vill säga att barnet placeras under speciella lampor eller i en säng med belysning.
En möjlig omvårdnadsdiagnos kopplad till neonatal ikterus är "Risk för vätskebrist relaterad till fototerapi", eftersom ljuset kan leda till att barnet blir uttorkat.
Ett omvårdnadsmål för denna diagnos skulle kunna vara: Barnet ska inte uppvisa tecken på uttorkning och ska visa lämplig viktökning.
Att bedöma tecken på uttorkning är en viktig omvårdnadsåtgärd. Sjuksköterskan kontrollerar hudens elasticitet genom att försiktigt nypa huden – om huden behåller sin form ("tältar") tyder det på uttorkning. Sjuksköterskan tittar även på insjunkna fontaneller, insjunkna ögon, minskad urinproduktion, viktnedgång samt blodprovsvärden för att upptäcka elektrolytförändringar.
Om uttorkning föreligger ersätter sjuksköterskan den förlorade vätskan. Det förväntade resultatet är att barnet har god hudelasticitet, sex till åtta blöta blöjor per dag och behåller sin vikt.
Detta är ett exempel på en riskdiagnos, där vården syftar till att förebygga ett problem innan det uppstår.
En möjlig omvårdnadsdiagnos för ett barn till en missbrukande mor är "Förändrad nutrition när barnet får i sig mindre än kroppen behöver" på grund av kräkningar, diarré och osamordnad sug- och sväljreflex, eftersom barnet går igenom abstinens.
Observera att det finns två problemområden: kräkningar och diarré, samt osamordnad sug- och sväljreflex – båda kan göra det svårt för barnet att få i sig tillräcklig näring.
Målet: Barnet ska öka eller behålla sin vikt.
Omvårdnadsåtgärder inkluderar:
Förväntade resultat: Barnet tolererar matningen och behåller eller ökar i vikt, vilket visas genom att inga kräkningar eller inandning av mjölk i lungorna sker under matningen.
Omvårdnadsdiagnoser kan också fokusera på positiva utvecklingar. Ett exempel hos nyfödda är "Beredskap för förbättrat organiserat spädbarnsbeteende på grund av prematuritet".
Några mål kan vara:
Omvårdnadsåtgärder för att uppnå detta kan innefatta att lära föräldrarna metoder för att främja barnets motoriska organisation och utveckling genom lämpliga hanteringstekniker.
Föräldrarnas kunskap, eller brist på sådan, kan ha stor betydelse för den nyföddes hälsa, särskilt om barnet betraktas som högrisk på grund av prematuritet eller andra hälsoproblem. Ett exempel på en möjlig omvårdnadsdiagnos riktad mot föräldrarna men som påverkar barnet är: "Otillräcklig hantering av terapeutiskt regimen relaterad till komplexiteten i behandlingsregimen".
Vårdplanen skulle i detta fall syfta till att utbilda föräldrarna om specifika vårdmetoder de behöver lära sig för att kunna ge sitt nyfödda barn en adekvat och trygg vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online