Hos nyfödda är livslängden för röda blodkroppar (erytrocyter) relativt kortare jämfört med vuxna. Den genomsnittliga livslängden för röda blodkroppar hos nyfödda är cirka 80–90 dagar, medan den hos vuxna ligger runt 120 dagar.
Skillnaden i livslängd beror främst på förekomsten av fetalt hemoglobin (HbF) i nyfödda barns röda blodkroppar. HbF är den dominerande hemoglobintypen under fosterutvecklingen och under den tidiga perioden efter födseln. Det har en högre affinitet för syre än vuxenhemoglobin (HbA), vilket gör att fostret effektivt kan ta upp syre från moderns blodcirkulation. HbF är dock mindre stabilt och har därför en kortare livslängd än HbA.
När det nyfödda barnet övergår till att andas luft efter födseln minskar produktionen av HbF, medan produktionen av HbA ökar. Denna gradvisa omställning kallas hemoglobinbyte, eller "HbF-till-HbA-switch". I takt med att fler röda blodkroppar som innehåller HbA bildas, tas de äldre blodkropparna som innehåller HbF successivt bort ur cirkulationen. Denna process bidrar till den kortare livslängden för röda blodkroppar hos nyfödda.
Vid 2–3 månaders ålder innehåller de allra flesta röda blodkropparna i barnets cirkulation HbA, och livslängden blir då jämförbar med vuxnas. Vissa små mängder av HbF kan dock fortfarande påvisas i blodet flera månader efter födseln utan att det betraktas som onormalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online