Spädbarn är mest mottagliga för krampanfall under sin första levnadstid, just när hjärnan håller på att utvecklas. Att se sitt barn få ett anfall kan vara en mycket traumatisk upplevelse för föräldrar, men det är viktigt att försöka dokumentera vad som händer, så att du kan beskriva händelsen för en läkare. Att ställa diagnos och fastställa orsak kan vara svårt hos spädbarn, eftersom de inte själva kan berätta hur de känner sig.
Det kan vara svårt att identifiera anfall hos spädbarn, eftersom de är för små för att beskriva vad som händer eller hur de mår. Ett anfall – en plötslig urladdning av elektrisk aktivitet i hjärnan – kan vara svårt att upptäcka även hos vuxna. När spädbarn får anfall kan de stirra rakt fram i flera minuter, även när något viftas framför ögonen för att fånga deras uppmärksamhet.
Upprepade, våldsamma rörelser i armar och ben kan vara ett annat varningstecken. Ofta påverkas andningen under anfallet, och barnet kan bli blåaktigt eller blekt i ansiktet. Benen kan bli stela, med stelhet som växlar från sida till sida, och benen kan rycka okontrollerat upp mot magen. Om dessa rörelser inte går att hejda kan det röra sig om ett anfall.
När barnet är två till tre månader gammalt blir det mer mottagligt för sjukdomar, eftersom den medfödda immunitet som överfördes från livmodern gradvis avtar. Virus- och bakterieinfektioner kan leda till kräkningar, diarré, slöhet och feber – en kombination som kan påverka hjärnan och utlösa ett anfall. Infektioner som fanns redan före födseln, exempelvis röda hund (rubella), herpes simplex och hiv, kan också leda till anfall senare.
Feberkramper orsakas också av feber, men beror främst på att barnets kroppstemperatur stiger snabbt eller fluktuerar. De är vanligast hos spädbarn över sex månader och är relativt vanliga – ungefär ett av 30 spädbarn drabbas. Den goda nyheten är att barn oftast växer ifrån denna typ av anfall och sällan behöver fortsatt medicinering.
Hjärnan kräver vissa kemiska ämnen för att fungera, och spädbarn kan ibland inte producera tillräckligt för att hjärnan ska kunna växa och arbeta normalt. Obalanser av vissa näringsämnen, mineraler eller enzymer i blodet kan leda till anfall hos spädbarn med medfödda ämnesomsättningsrubbningar.
Ytterligare orsaker till anfall hos spädbarn kan vara chockskakningssyndrom, trauma mot hjärnan i samband med förlossning, stroke eller en tumör. Andra hjärnsjukdomar kan också ligga bakom. Vissa barn får senare i livet diagnosen epilepsi, en kronisk anfallssjukdom.
För att utreda ett anfall kan läkaren göra flera tester, men den första frågan blir troligen: Hur såg anfallet ut? Därför är det viktigt att föräldrar antecknar barnets beteende före, under och efter det misstänkta anfallet och noggrant redogör för sina observationer. Om beskrivningen stämmer med typiska anfall kan läkaren rekommendera en EEG-undersökning (elektroencefalografi), som registrerar hjärnans elektriska aktivitet. Blod- och urinprov kan dessutom tas för att upptäcka infektioner, virus eller kemiska obalanser som kan ligga bakom anfallen.
Kontakta alltid sjukvården om ditt barn får ett anfall, särskilt första gången. Sök akut vård om anfallet varar längre än fem minuter, om barnet har svårt att andas eller inte återfår medvetandet efteråt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online