
Amning betraktas allmänt som något som uteslutande tillhör biologiska mödrar. Män – inklusive pappor – producerar normalt ingen mjölk och kan därför varken amma eller förse sitt barn med bröstmjölk på det sätt en mamma gör.
När en pappa ändå lägger sitt nyfödda barn mot bröstet handlar det oftast inte om näring, utan om närhet. Hud-mot-hud-kontakt stärker bandet mellan förälder och barn, lugnar den lille och kan hjälpa barnet att reglera temperatur, puls och andning.
Vissa pappor använder ett supplementeringssystem (SNS) – en tunn slang som fästs vid bröstet och kopplas till en flaska med mjölkersättning. Barnet suger då vid bröstet samtidigt som det får näring via slangen. På så sätt efterliknas amningens känsla och närhet, även om mjölken inte kommer från pappan själv.
Fysiologiskt sett saknar män de hormonella förutsättningar som krävs för mjölkproduktion. Nivåerna av prolaktin, hormonet som styr mjölkavsöndringen, är hos män normalt för låga för att bröstkörtlarna ska aktiveras. I mycket sällsynta fall – exempelvis vid kraftiga hormonrubbningar, viss medicinering eller vissa sjukdomstillstånd – har mjölksekretion hos män dock dokumenterats. Det är extremt ovanligt och skulle aldrig kunna täcka ett barns näringsbehov.
Sammanfattningsvis: även om en pappa biologiskt inte kan amma, finns det flera sätt att skapa samma närhet, trygghet och starka band som amningen ofta förknippas med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online