Neonatal stelkramp: orsaker, symtom och behandling

Neonatal stelkramp – en allvarlig men förebyggbar sjukdom

Neonatal stelkramp orsakas av bakterien Clostridium tetani, som vanligtvis finns i jord, damm och gödsel. Bakterien kan även förekomma i människans tarmar.

Hur smittas nyfödda?

Neonatal stelkramp uppstår när bakterien tränger in i barnets kropp via navelsträngen hos ett nyfött barn. Bakterien bildar sedan ett toxin som skadar nervsystemet, vilket leder till svåra muskelkramper, käklåsning och i värsta fall död.

Var är sjukdomen vanligast?

Sjukdomen är vanligast i utvecklingsländer där tillgången till rena förlossningsmiljöer och stelkrampsvaccination ofta är begränsad. Den kan även förekomma i industrialiserade länder, men där är den mycket sällsynt tack vare god sjukvård och omfattande vaccinationsprogram.

Riskfaktorer

Flera faktorer ökar risken för neonatal stelkramp:

• Ohygieniska förlossningsförhållanden
• Användning av osterila instrument vid förlossningen
• Fördröjd avlägsnande av navelsträngen
• Att det nyfödda barnet inte får stelkrampsvaccin eller att modern saknar skyddande antikroppar

Symtom på neonatal stelkramp

Symtomen brukar visa sig inom de första tio dagarna efter födseln. Vanliga tecken inkluderar:

• Stelhet i käken (käklåsning)
• Svårigheter att svälja
• Irritabilitet och gråt
• Feber
• Snabb andning
• Kramper

Utan behandling kan sjukdomen leda till döden.

Behandling och prognos

Neonatal stelkramp kan vara livshotande, särskilt om den inte behandlas snabbt. Behandlingen innebär vanligtvis antibiotika för att döda bakterierna, antitoxin för att neutralisera gifterna samt omfattande stödjande vård, exempelvis lugnande medel mot kramper och noggrann övervakning.

Förebyggande åtgärder

Den mest effektiva förebyggande åtgärden är vaccination av gravida kvinnor samt säkra och hygieniska förlossningsrutiner med sterila instrument. Tack vare globala vaccinationsprogram har antalet fall minskat kraftigt världen över, men fortsatta insatser krävs för att helt utrota sjukdomen.