Många använder ordet "bebis" när de pratar om ett växande foster, men inom medicinen används termen sällan före födseln. För att skapa tydlighet i medicinska sammanhang finns en etablerad terminologi som beskriver de olika utvecklingsstadierna med vetenskapligt precisa begrepp.
Under graviditetens tidiga fas, fram till ungefär åtta veckor efter befruktningen, talar läkare och forskare om ett embryo. Från nionde veckan efter befruktningen och fram till födseln benämns det istället som ett foster (lat. fetus). När barnet väl har fötts används termen neonat under de första 28 levnadsdagarna – på svenska ofta översatt till nyfödd.
Denna indelning ger tydlighet i medicinska diskussioner om fosterutvecklingen. Genom att använda exakta begrepp kan vårdpersonal och forskare kommunicera entydigt om vilken fas av utvecklingen som avses. Det minskar risken för missförstånd i både klinisk vård och vetenskaplig forskning.
Så även om det känns naturligt att kalla det växande livet för en bebis – särskilt för blivande föräldrar – är "embryo" och "foster" de termer som används inom vården fram till dess att barnet är fött.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online