Råolja innehåller föroreningar som kallas emulsioner, vilket gör att oljan inte går att använda i sitt råa skick. Raffinaderiindustrin har därför utvecklat metoder för att avlägsna dessa föroreningar. Tekniken utvecklas ständigt, och nya sätt att mäta emulsioner i oljan har gjort det möjligt att beräkna tjockleken på de icke-oljiga skikten i sedimenteringstankar med mycket större precision. Traditionella metoder utgick från att det fanns en skarp gräns mellan skikten i tanken, men i verkligheten övergår emulsionerna gradvis i ren olja. Här får du lära dig mer om de metoder som används i dagens sedimenteringstankar.
Häll råoljan i en sedimenteringstank och låt den stå helt ostörd i flera dagar, men inte längre än en vecka. Tyngdkraften gör då att innehållet separeras i tydliga lager: vatten längst ner, emulsioner i mitten och olja överst.
Mät tjockleken på de olika lagren i tanken. Traditionellt har detta gjorts med handhållna sonder som förts ned genom toppen av tanken. Den metoden gav dock bara grova uppskattningar, med vattennivåer från några centimeter upp till cirka 1,2 meter och emulsionslager på upp till 3 meter, ibland till och med 6 meter. Ett bättre alternativ är att använda en massmätgivare. När givaren förs in genom en fläns i tankens topp får du exakta värden på procentandelen olja, emulsion och vatten, även i övergångszonerna mellan skikten där traditionella metoder ofta faller kort.
Använd en vattenavtappningsventil som sitter nära tankens botten. Ventilen stängs automatiskt när den avtappade vätskan innehåller för stora mängder olja.
Mät nu blandningen som återstår i sedimenteringstanken. Notera noga tjockleken på både emulsionslagret och oljeskiktet.
Pumpa ur oljan ner till den nivå där emulsionslagret börjar.
Pumpa ut emulsionerna så att de antingen kan kasseras eller bearbetas vidare till användbara biprodukter.
Rengör slutligen sedimenteringstanken noggrant, inklusive det flytande locket.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online