Asbest består av naturligt förekommande fibrösa mineral som är resistenta mot värme, eld och kemikalier samt inte leder elektricitet. Tack vare just dessa egenskaper användes asbest i stor utsträckning inom många branscher fram till slutet av 1970-talet, i material som isolering, hårtorkar, fordonsbromsbelägg, färger, handtag på kokkärl och byggmaterial. Om asbest skadas eller stör ökar riskerna för hälsorisker avsevärt.
Asbest klassas som ett känt cancerframkallande ämne för människan och ökar risken att utveckla asbestos, mesoteliom, asbestos pleurasjukdom samt lungcancer. Nedan går vi igenom de viktigaste riskfaktorerna kopplade till asbestexponering.
En av de största riskfaktorerna vid asbestexponering är koncentrationen av asbest i luften. Asbestsjukdomar följer en dos-respons-kurva, vilket innebär att ju mer asbest som inhaleras, desto större blir risken att utveckla en asbestrelaterad sjukdom.
Asbestexponering är vanligast inom branscher som asbestbrytning, malning, byggande och brandskyddsbehandling. Arbetare inom dessa områden utsätts för högre koncentrationer än de flesta andra. Risken ökar också med exponeringens längd – ju längre tid man utsätts, desto högre blir den kumulativa dosen och därmed risken att bli sjuk.
Risken att utveckla asbestrelaterade lungsjukdomar beror även på den kemiska sammansättningen, storleken och formen på de asbestfibrer man exponeras för. Det finns sex olika varianter av asbest: krysotil, amosit, krokydit, tremolit, aktinolit och antofyllit.
Krysotilfibrer är krökta och mindre vassa, vilket gör att de utgör ett mindre hot än andra typer. Däremot har krokydit och amosit mycket tunna, långa och tandade fibrer – en storlek och form som är mest aktiv när det gäller att bilda tumörer. Lungcancer och asbestos har dock konstaterats efter exponering för såväl krysotil som krokydit, amosit och antofyllit.
All exponering för asbest ökar chansen att drabbas av asbestrelaterade sjukdomar. Enligt National Institute for Occupational Safety and Health kan till och med mycket korta exponeringsperioder – så korta som en enda dag – öka risken för betydande ohälsa.
Bortom arbetsplatsen kan asbestexponering ske i byggnader där asbestprodukter har skadats. Asbest i takplattor, isolering runt rör eller i annat byggmaterial kan exempelvis frigöra fibrer i luften när det störs under reparations- eller renoveringsarbete. Nivåerna av luftburna asbestpartiklar påverkas också av aktiviteter i byggnaden, exempelvis användning av fläktar eller öppnande och stängning av fönster.
Risken att utveckla asbestrelaterad lungsjukdom ökar när vissa individuella riskfaktorer finns, bland annat rökning, fetma, familjehistoria av njurcancer eller redan befintlig lungsjukdom. Enligt National Cancer Institute visar studier att kombinationen av rökning och asbestexponering kan vara särskilt farlig.
Familjemedlemmar till personer som arbetat med asbest löper också risk genom att andas in fibrer som frigjorts från kläder, skor eller kroppen hos den exponerade personen. Liksom i Libby, Montana, har människor som bor nära asbestgruvor eller anläggningar för asbestbearbetning en ökad risk att bli sjuka av luftburna asbestpartiklar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online