Materialsäkerhetsdatablad (MSDS) ger arbetstagare viktig information som hjälper dem att hantera material på ett säkert sätt. Sådana blad finns för en mängd olika produkter – allt från ogräsmedel till skrivarpatroner. National Fire Prevention Agency (NFPA) är en ideell organisation med verksamhet över hela världen som tar fram de koder och standarder som används i materialsäkerhetsdatablad. Koderna uppdateras vart tredje till femte år och ger både arbetstagare och räddningspersonal den information som krävs för att kunna hantera och agera rätt vid nödsituationer som involverar farliga material. Farokoderna kan återfinnas i vilken som helst av de 16 sektioner som ett typiskt MSDS består av.
Hälsofarokoder beskriver hur stor risken är att ett material orsakar personskada genom hud- eller ögonkontakt, inandning eller förtäring. Farlighetsgraden anges på en skala från 0 till 4, där högre siffror indikerar större fara. Samtliga bedömningar gäller endast under akuta nödsituationer, exempelvis vid en brand, och säger ingenting om risken när materialet lagras och hanteras korrekt.
Material som kan vara livsfarligt under nöd situationer har NFPA-koden 4. Material som kan orsaka allvarliga eller permanenta skador har koden 3. Material som kan ge tillfällig arbetsoförmåga eller långvariga skador har koden 2. Material som kan orsaka betydande irritation har NFPA-koden 1. Material som inte utgör någon större fara än vanliga brinnande material har NFPA-koden 0.
Farokoderna för brandfarlighet anger hur mottagligt ett material är för antändning. Även här gäller en skala från 0 till 4, där högre siffror motsvarar högre risk. Vätskor eller gaser som avdunstar och brinner i rumsluft vid normal rumstemperatur klassas som 4. Vätskor och fasta ämnen som kan antändas vid praktiskt taget alla rumstemperaturer klassas som 3. Material som måste värmas upp måttligt innan de fattar eld klassas som 2. Material som måste förvärmas innan de brinner klassas som 1. Material som inte brinner under normala brandförhållanden, exempelvis sten eller sand, klassas som 0.
Instabilitetskoderna visar hur sannolikt det är att ett material frigör våldsam energi. Skalan går liksom för de övriga koderna från 0 till 4, med stigande fara för högre värden. Material som kan explodera vid normala temperaturer och tryck får värdet 4. Material som kan explodera men först kräver en kraftig initieringskälla eller uppvärmning i ett slutet utrymme får värdet 3. Material som lätt genomgår våldsamma kemiska reaktioner vid högt tryck eller hög temperatur får värdet 2. Material som normalt är stabila men kan bli kemiskt instabila vid höga temperaturer eller tryck får värdet 1. Material som förblir stabila även under brandförhållanden får värdet 0.
Särskilda farokoder används för material med oxiderande egenskaper samt för material som reagerar i kontakt med vatten. Koden OX markerar material med oxiderande egenskaper, det vill säga material som kan förstärka en brands intensitet. Koden SA anger en så kallad "enkel kvävningsgas" (simple asphyxiant), en gas som kan orsaka medvetslöshet eller död genom syrebrist. Gaser som klassificeras som SA är argon, helium, krypton, neon, kväve och xenon.
Bokstaven W med ett horisontellt streck genom mitten betecknar material som reagerar våldsamt eller explosivt med vatten. Symbolen varnar för en möjlig fara om vatten används för att släcka en brand som innefattar dessa material.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online