NFPA-standard 1981, som utvecklades första gången i maj 1971 under namnet "Standard on Respiratory Protective Equipment for Fire Fighters", utformades för att endast tillåta självförsörjande andningsapparater (SCBA) för brandmän. Sedan dess har standarden uppdaterats ett flertal gånger, senast i december 2006. Det grundläggande ramverket för brandmäns personliga andningssäkerhet har dock förblivit detsamma genom åren.
NFPA 1981 skrevs för att specificera minimikraven för design, prestanda, testning och certifiering av SCBA-apparater för personal inom räddningstjänsten. Standarden fastställer de lägsta skyddsnivåerna för personal som vistas i atmosfärer som klassificeras som "omedelbar fara för liv eller hälsa" (IDLH). En sådan atmosfär kännetecknas av att syrehalten är mycket låg och att giftiga kemikalier kan finnas i luften.
Ändringar i den aktuella versionen av standarden inkluderar obligatorisk tredjepartscertifiering av SCBA-apparater, kvalitetssäkerhetskontroller från tillverkarna, värme- och flammtestning av hela enheten, slitagetestning av ansiktsmasken samt krav på kommunikationsprestanda.
Bland övriga ändringar finns testning och uteslutning av redundanta indikatorer för slut på användningstid (EOSTI), standarder för head-up-displayer (HUD) som ger visuell information till brandmannen som bär ansiktsmasken, samt ett universellt luftanslutningssystem (RIC UAC) som möjliggör akut påfyllning av andningsluft till SCBA-apparaten från en insatsstyrka.
Som absolut minimum måste en SCBA-enhet först testas och certifieras enligt NIOSH-standard (National Institute for Occupational Safety and Health) med beteckningen NIOSH 42 CFR Part 84. SCBA-apparaten måste även certifieras av en tredje part som uppfyller ackrediteringskraven för personlig skyddsutrustning (PPE).
Företag som certifierar SCBA-apparater måste lämna in ansökningar med detaljerad information om första- och andra stegs regulatoraggregat, ansiktsmasker, ryggställ, head-up-displayer samt tryckslangar med manometrar.
För att uppfylla standarden måste SCBA-apparaten och de material som ingår i enheten klara följande tester: luftflödesprestanda, omgivningstemperatur, kommunikationsprestanda, koldioxidhalt (CO2) i ansiktsmasken, prestanda hos indikatorn för slut på användningstid (EOSTI), prestanda hos head-up-displayen (HUD) samt RIC UAC-prestanda.
Övriga tester omfattar motståndskraft mot följande: värme i tyg och tråd, accelererad korrosion, vibrationer, partiklar, antändning av tyg, repor på ansiktsmaskens lins samt hög värme- och flammmotstånd.
Bland de större revideringarna i testningen ingår retentionstestet av luftcylinder och ventilverksamhet, som avgör hur mycket cylindern kan röra sig inom ryggstället. Ytterligare ett test för cylindern kontrollerar tillgängligheten av handhjulet och RIC UAC-anslutningen för en person som bär en extra stor NFPA-godkänd handske.
Ett ytterligare nedsänkningstest utvärderar vattenläckage och funktionen hos elektroniska komponenter som värms upp till 350 grader Fahrenheit (cirka 177 grader Celsius) i sex cykler om 10 minuter, följt av nedsänkning i vatten på 1,5 meters djup i 15 minuter.
Slutligen har striktare testregler uppdaterats för det befintliga kommunikationsprestandatestet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online