Brandmän, ambulanssjukvårdare och poliser har riskfyllda yrken. Ingen av dem vet vad som väntar när larmet om hjälp går. Vid varje utryckning kan de ställas inför flera olika hot – allt från arbetsmiljörisker till exponering för smittsamma sjukdomar. Därför behöver all räddningspersonal inte bara goda kunskaper om den utrustning de använder, utan också rätt personlig skyddsutrustning.
Varje brandman och sjukvårdare måste ha gedigna kunskaper om varje redskap som används på skadeplatsen. Det gäller bland annat hydrauliska bärgningsverktyg, olika typer av brandfordon och en rad andra verktyg. Om räddningspersonal inte är ordentligt utbildad i hur utrustningen hanteras riskerar hen att skada både sig själv och kollegorna.
Ett exempel: vid bärgning av en person ur en krockad bil med hydrauliska räddningsverktyg, så kallade JAWS-verktyg, måste räddaren känna till fordonets konstruktion. Många nyare bilar är utrustade med sidoairbags med sensorer i dörrarnas överkant, vilka kan aktiveras av bärgningsverktyget. Det innebär fara både för den person som fortfarande sitter i fordonet och för räddningspersonalen.
I december 2008 blev en brandman i Missoula, Montana, påkörd och dödad medan han dirigerade trafik efter en olycka på en hårt trafikerad väg. Tragedin hade kunnat undvikas om han hade kört brandbil i stället för sin privata bil och om han hade använt ljusfacklor för att varna mötande bilister om olycksplatsen. Räddningspersonal som väljer att köra privat fordon till en utryckning bör alltid ha med sig ljusfacklor, reflexvästar och blinkande varningsljus.
Personlig skyddsutrustning, ofta förkortat PPE (engelska: personal protective equipment), består vanligen av sterila handskar, sterila rockar, ansiktsmasker och annan utrustning vars specifika uppgift är att skydda räddningspersonalen mot yttre hot. Hoten är inte bara smittsamma sjukdomar utan även farliga ämnen. Det är mycket viktigt att varje räddningsorganisation tar fram egna riktlinjer för hur och när skyddsutrustningen ska användas, samt hur den ska underhållas. Skyddsutrustningen är den viktigaste delen av räddningspersonals säkerhet och ska därför skötas lika noga som en brandbil eller en ambulans.
Räddningspersonalen känner normalt inte till en patients medicinska historik, om patienten inte är vid medvetande och själv kan berätta. Därför behandlas alla offer som om de bar på en smittsam sjukdom. För att skydda både sig själva och sina familjer följer räddningspersonal strikta rutiner med latexhandskar, ansiktsmasker och handdesinfektionsmedel. Kommer skyddsutrustningen i kontakt med kroppsvätskor hindrar den vätskan från att nå räddarens hud eller slemhinnor, vilket gör det osannolikt att räddaren insjuknar i någon sjukdom som patienten kan bära på.
Varje kommun och region har egna regler för hantering av farliga ämnen, till exempel antrax eller illegala droglaboratorier. De flesta områden har särskilda grupper för farligt gods som rycker ut till skadeplatsen. I mindre samhällen är detta dock inte alltid möjligt, och då får räddningspersonalen hantera utryckningar med farliga ämnen utöver sina ordinarie arbetsuppgifter. Alla som arbetar med farliga ämnen måste vara välutbildade i de faror som är förknippade med dem, exempelvis brännskador, explosionsrisk och kemisk exponering. Särskild utbildning i farligt gods samt heltäckande skyddsdräkter ger ett effektivt skydd. Dräkterna är försedda med huva och tillverkade av specialmaterial som skyddar mot alla hot i samband med sanering av farliga ämnen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online