Mineraloljor är färglösa, nästan smaklösa och vattenolösliga vätskor med en oljig konsistens. De utgörs av komplexa kolväteblandningar som härstammar från råolja. Mineraloljor är lösliga i många organiska lösningsmedel, exempelvis bensen, kloroform, koldisulfid, dietyleter och petroleumeter. De är däremot inkompatibla med starka oxidationsmedel, såsom salpetersyra eller koncentrerad väteperoxid.
Det finns många olika typer av mineraloljor. För att undvika förväxling har Chemical Abstracts Service (CAS) tilldelat varje typ ett unikt registernummer. I den här artikeln används respektive typs CAS-nummer för att tydligt ange vilken mineralolja som avses. Några vanliga typer är nujololja (8012-95-1), flytande paraffin eller avdoftat fotogen (8020-83-5), vit mineralolja (8042-47-5) samt hydrotreaterade mellanfraktionerade petroleumdestillat (64742-46-7).
Vit mineralolja är praktiskt taget luktfri och består av mättade kolväten med kolatomtal som oftast ligger mellan C15 och C50. Oljan finns i tre kvaliteter: tung medicinsk, lätt medicinsk och teknisk kvalitet. Irritationsgraden för ögon och hud varierar från icke-irriterande till måttligt irriterande.
Medicinsk kvalitet har en flampunkt på cirka 185–221 °C (365–430 °F), medan teknisk kvalitet har en flampunkt på 171–185 °C (340–365 °F). Oljan kan bygga upp statisk elektricitet vid omrörning eller hällning, och den flyter på vatten. Kokpunktsintervallet för vit mineralolja ligger mellan 218 och 643 °C (424–1 189 °F).
Flytande paraffin är måttligt giftigt vid förtäring och irriterar både hud och ögon. Ämnet har en flampunkt på 195 °C (383 °F), en självantändningstemperatur på 338 °C (640 °F) och en densitet på 0,845.
Nujololjor irriterar hud och ögon. Inandning av dessa oljor kan orsaka lipoidpneumoni, med symtom som hosta och lungödem. Förtäring kan ge lös avföring, buksmärtor, diarré, illamående och kräkningar. Vid långvarig eller upprepad hudkontakt kan oljorna dessutom orsaka dermatit, inflammation i hårsäckarna och akne.
Flampunkten för nujololjor ligger mellan 77 och 135 °C (170–275 °F), och självantändningstemperaturen mellan 260 och 371 °C (500–700 °F). Oljor med en densitet på 0,83–0,86 klassas som lätta, medan de med en densitet på 0,875–0,905 räknas som tunga.
Inandning av dimma eller aerosoler från hydrotreaterade mellanfraktionerade petroleumdestillat kan orsaka huvudvärk, illamående, öronringning och svaghetskänsla. Flampunkten ligger mellan 129 och 135 °C (264–275 °F), och kokpunkten mellan 256 och 295 °C (492–563 °F).
Obehandlade och svagt behandlade mineraloljor klassas som cancerframkallande för människor av bland annat delstaten Kalifornien, det amerikanska National Toxicology Program (NTP) och Internationella cancerforskningsbyrån (IARC). Högt raffinerade mineraloljor bedöms däremot av IARC som inte klassificerbara med avseende på cancerframkallande effekt hos människor.
Inom Europeiska unionen klassificeras hydrotreaterade mellanfraktionerade petroleumdestillat som cancerframkallande, såvida inte hela raffineringshistoriken är känd och det kan visas att råämnet som oljan framställts ur inte är cancerframkallande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online