En hälso- och säkerhetspolicy beskriver strategin för att främja hälsa och säkerhet på en arbetsplats eller i andra gemensamma miljöer. Policyn fastställer en struktur för hälso- och säkerhetsinspektioner samt fördelar ansvaret för att övervaka efterlevnaden. Vissa policys riktar sig mot risker som är specifika för en viss typ av arbetsplats – till exempel lagringsfrågor vid en kemisk anläggning eller säkerhetsåtgärder på en byggarbetsplats.
Det främsta skälet till att ha en hälso- och säkerhetspolicy på arbetsplatsen är att så långt som möjligt skydda personalens och besökarnas välbefinnande. Utöver de etiska och juridiska skyldigheterna att minimara faror i arbetsmiljön är det också god affärssed att förebygga skador, sjukdomar, industriolyckor och relaterade driftstopp.
En genomtänkt hälso- och säkerhetspolicy fördelar tydligt ansvaret för att genomföra inspektioner och övervaka efterlevnaden. I större företag kan en utbildad hälso- och säkerhetsspecialist på heltid utses för att hantera dessa frågor. I mindre företag kan en chef ha hälso- och säkerhet som ett av flera ansvarsområden. En grundläggande uppgift för den ansvarige är att se till att en lämplig policy finns på plats, att den uppdateras vid behov och att den kommuniceras till hela personalen.
Experter brukar lyfta fram fem viktiga byggstenar i en effektiv hälso- och säkerhetspolicy:
1. Ledningens engagemang: Arbetet börjar hos senior ledning, som ska driva utvecklingen och ge vägledning kring policyn.
2. Tydliga roller: Varje medarbetares ansvar och roll måste definieras.
3. Riskbedömning: Arbetsplatsen ska utvärderas för både befintliga och potentiella faror.
4. Åtgärder: Identifierade faror måste elimineras eller minimeras.
5. Utbildning: Effektiv hantering av miljö, säkerhet och hälsa förutsätter adekvat utbildning av personalen.
Säkerhetsinspektioner – oavsett om det gäller fabriker, byggarbetsplatser, sjukhus eller kontor – är ett nyckelelement för att omsätta policyn i praktiken. Olika arbetsplatser medför olika faror, men samma grundprinciper gäller generellt. Varje inspektionsplan behöver ange vilka områden, vilken utrustning eller vilka föremål som ska kontrolleras, hur ofta inspektionen ska ske och vem som ska utföra den. Formella inspektioner bör genomföras minst en gång i månaden, eller oftare om föreskrifter kräver det.
Dessutom kan särskilda inspektioner behövas efter incidenter, som tillbud eller faktiska olyckor. Högriskområden står naturligtvis i fokus: lagrade kemikalier, el- och kraftutrustning, nödutrustning, personlig skyddsutrustning, ytor, konstruktioner och maskiner. Detaljerna varierar dock beroende på arbetsplats. Fullständig rapportering, uppföljning för att åtgärda identifierade risker och fortsatt granskning av åtgärdernas effektivitet måste ingå i programmet.
Vid framtagning av en hälso- och säkerhetspolicy är det avgörande att beakta gällande lagstiftning och föreskrifter. I USA utfärdar exempelvis Occupational Safety and Health Administration (OSHA) detaljerade standarder som olika typer av arbetsplatser måste uppfylla. I Storbritannien ansvarar Health and Safety Executive (HSE) för frågor om arbetsmiljö och säkerhet. I Sverige är det Arbetsmiljöverket som ställer krav på arbetsmiljön och som utövar tillsyn enligt arbetsmiljölagen. Den hälso- och säkerhetsansvarige behöver därför hålla sig uppdaterad om standarder från relevanta myndigheter samt om tillämplig lagstiftning i övrigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online