Vätesulfid (H₂S), även känt som svavelväte eller dihydrogensulfid, är en brandfarlig och färglös gas med en karakteristisk lukt av ruttna ägg. Vid höga koncentrationer kan gasen vara dödlig vid inandning. Redan vid halter på 100 ppm (parts per million) och däröver klassas vätesulfid som omedelbart farligt för liv och hälsa.
Vissa yrkesgrupper löper betydligt större risk att exponeras för gasen än andra. Det gäller bland annat anställda inom pappers- och massaindustrin, tillverkning av rayon, olje- och naturgasutvinning, jordbruk med gödselbehållare, soptippar, avloppssystem samt reningsverk för avloppsvatten.
Inandning av vätesulfid kan orsaka förlust av luktsinne, lukttrötthet (över 100 ppm), yrsel, hosta, halsont, illamående och huvudvärk. Vid högre halter, cirka 250–500 ppm, kan vätska ansamlas i lungorna, vilket kallas lungödem. Halter mellan 500 och 1 000 ppm kan leda till plötsligt fysiskt sammanbrott. Andra allvarliga symtom är kramper, andningssvårigheter, blåaktig missfärgning av läppar och naglar, otillräcklig syresättning av blodet, andningssvikt, koma och i värsta fall död.
Personer som överlever en akut exponering för vätesulfid kan drabbas av bestående skador. Det handlar ofta om neurologiska besvär som demensliknande tillstånd, nedsatt minne, försämrad motorik, kommunikationssvårigheter och långsamt tal. Även svårigheter att ta till sig ny information, synnedsättning, hörselskador, förlust av muskelkoordination samt problem med uppmärksamhet och koncentration har dokumenterats.
Långvarig exponering för låga halter vätesulfid kan påverka centrala nervsystemet samt luftvägarna, med exempelvis nedsatt lungfunktion och irritation i näsa och hals som vanliga symtom. Ögonirritation förekommer också, liksom effekter på blodet såsom anemi och rubbningar i blodets koagulation. Forskning pekar dessutom på en möjligt ökad risk att dö i hjärt-kärlsjukdom efter långvarig exponering.
Kommer vätesulfid i kontakt med ögonen kan det orsaka kraftig irritation med inflammation, sveda, klåda, tårbildning, smärta, ljuskänslighet och ringar runt ljuskällor. Även suddig syn och sårbildning på hornhinnan kan uppstå vid allvarligare exponering.
Eftersom vätesulfid är en gas är förtäring i sig ovanlig. Det finns dock studier på djur som visar intressanta effekter: grisar som utfodrats med alfalfa som torkats med bränsle innehållande vätesulfid åt mindre och ökade mindre i vikt än jämförelsegrupper.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (US EPA) har bedömt att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att kunna fastställa huruvida vätesulfid är cancerframkallande eller inte.
Det finns för närvarande inte tillräckligt med forskning för att kunna slå fast att vätesulfid är ett reproduktionstoxiskt ämne. Den begränsade information som finns antyder inte att gasen inducerar mutationer eller ökar mutationsfrekvensen i DNA hos bakterier, vare sig med eller utan metabol aktivering. Likaså saknas tillräckliga data för att avgöra om vätesulfid är skadligt för embryo eller kan orsaka missbildningar hos embryo eller foster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online