Grundämnet neodym (Nd) lyckades man inte isolera i ren form förrän 1925. Neodym förekommer aldrig som fritt grundämne i naturen, utan finns framför allt i mischmetall samt i mineralen monazit och bastnäsit – det senare uppkallat efter gruvorten Bastnäs i Sverige.
I ren form har neodym en blank, silveraktig metallglans. Ämnet är mycket reaktivt i kontakt med luft och missfärgas därför mycket snabbt.
Neodym är en viktig beståndsdel vid tillverkning av keramik och glas. Det används bland annat för de speciellt färgade glasen i svets- och glasblåsarskydd. I ren form fungerar neodym som färgtillsats vid tillverkning av färgat glas och ger livfulla nyanser av violett och rött, liksom en ren grå ton. Ämnet används även för att avlägsna den gröna ton som järnföroreningar ger glas.
I kombination med andra ämnen används neodym för att tillverka billiga men extremt kraftfulla magneter – så kallade neodymmagneter, som idag räknas till de starkaste permanentmagneterna på marknaden. Neodymsalter används som färgtillsats i emaljer, medan neodymisotoper hjälper forskare att datera geologiska prover från både jorden och rymden. Isotoperna används dessutom för att förutsäga storlek och styrka hos vulkanutbrott.
Neodyms kemiska, fysikaliska och toxikologiska faror är inte fullständigt dokumenterade. Den medicinska kunskap som finns tyder på att neodymföreningar är giftiga, men att riskerna är begränsade. Alla kemiska föreningar och grundämnen bör dock behandlas som potentiellt giftiga, och lämpliga säkerhetsåtgärder ska alltid vidtas vid hantering av neodym och dess föreningar. Kom ihåg att neodymdamm är lättantändligt och utgör en allvarlig brandrisk.
Ögon: Neodymdamm är irriterande och kan ge sveda, rodnad och tårflöde.
Hud: Dammet är svagt slipande och kan orsaka hudirritation, utslag, hudgranulom, dermatit, klåda och hudskador.
Förtäring: Toxiciteten är låg eftersom neodym inte lätt tas upp av kroppen. Stora mängder kan dock ge mag- och tarmbesvär samt påverka blodets koaguleringsförmåga.
Inandning: Upprepad exponering för dammet kan orsaka luftvägsproblem som astmaanfall, lunggranulom, pneumokonios (lungkongestion) och pneumonit (lunginflammation). Långvarig exponering kan i värsta fall leda till akuta tarmrörelser, krampartade vridningar, nedsatt muskelkoordination, andnöd, trötthet, lågt blodtryck och hjärtsvikt.
Ögon: Spola genast ögonen med rent vatten i minst 15 minuter. Skölj noggrant under både över- och underögonlocket. Kontakta läkare om rodnad eller irritation kvarstår.
Hud: Ta av alla kontaminerade kläder och tvätta den drabbade huden noggrant med tvål och vatten. Uppstår utslag eller annan irritation – sök läkare omgående.
Förtäring: Ring omedelbart Giftinformationscentralen. Drick ett till två glas mjölk eller vatten och framkalla kräkning. Sök därefter akut vård.
Inandning: Flytta den drabbade till frisk luft omgående. Vid andningssvårigheter ges syrgas och larmas 112. Sök alltid akut medicinsk vård. Vid varje exponering eller misstanke om exponering – tveka inte att kontakta din läkare om du har frågor eller funderingar.
Följande åtgärder minimerar onödig exponering för ämnet och dess föreningar:
• Arbeta i väl ventilerat utrymme
• Använd lämpligt andningsskydd
• Bär ögonskydd
• Använd skyddskläder och handskar
• Sök vård direkt om du misstänker exponering eller visar symtom
Neodyms hälsorisker är störst för dem som arbetar direkt med ämnet och dess föreningar. Eftersom neodym inte förekommer i ren form i naturen kommer större delen av befolkningen aldrig i kontakt med ämnet eller dess faror.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online