Brandmäns skyddsutrustning, ofta kallad insatskläder eller "bunker gear", skyddar brandmän mot värme, lågor, vatten och rök under släckningsarbete. Det är den personliga skyddsutrustning som vanligtvis bärs vid bränder i byggnader. Den senaste tekniken används kontinuerligt för att utveckla så säker utrustning som möjligt för brandmän.
En komplett skyddsutrustning består av byxor, jacka, stövlar, handskar, flamskyddshuva, hjälm samt ansiktsvisir eller skyddsglasögon. En självförsörjande andningsapparat (SCBA) och en värmetålig närhetsskyddsdräkt kan bäras tillsammans med utrustningen vid behov.
Utrustningen är designad och konstruerad för att skydda brandmän mot värme, lågor, vatten och rök under släckningsinsatser. Den är däremot inte avsedd att skydda mot kemisk exponering.
I USA används standarder från National Fire Protection Association (NFPA) för att säkerställa kvaliteten på skyddsutrustningen. Liknande standarder tillämpas i andra länder för att garantera samma höga skyddsnivå.
Skyddsutrustningen ger inte skydd mot kemikalier. Vid incidenter med farliga ämnen krävs ytterligare kemikaliebeskyddande kläder för att brandmännen ska skyddas på ett adekvat sätt.
Centers for Disease Control (CDC) misstänkte tidigare att brandmän kunne utsättas för antimon via de flamskyddande kemikalierna i utrustningen. Denna oro bekräftades dock aldrig. Under senare år har forskningen istället fokuserat på förekomsten av PFAS-ämnen, så kallade "evighetskemikalier", i skyddskläder, och studier pågår för att utveckla säkrare alternativ.
Skyddsutrustningen bedöms vara säker för sitt avsedda syfte vid bränder i byggnader. Klädernas komponenter är inte kända som hälsofarliga, och utrustningen spelar en avgörande roll för brandmäns säkerhet i farliga miljöer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online