Titrering är en analytisk teknik som används i laboratorier för att bestämma slutpunkten hos en kemisk reaktion. Två lösningar blandas gradvis med varandra tills en jämvikt uppnås, vanligtvis en syra och en bas. Vid arbetet används standardglasvaror inom kemin, och en indikator – ett ämne som ger färgförändring under processen – visar när reaktionen är klar. Varje steg i en titrering kan dock innebära risker för skada om man inte arbetar noggrant och med rätt skyddsutrustning.
Buretten, ett graderat glaströr, är det viktigaste redskapet för att utföra en titrering. Den första buretten konstruerades av den franske kemisten François Antoine Henri Descroizilles år 1791. Senare tog Karl Friedrich Mohr vidare idéerna kring volymetrisk analys och utformade buretten på nytt. År 1855 etablerade han de metoder för kemisk analys genom titrering som fortfarande ligger till grund för dagens arbetsgång.
Titrering används för att bestämma koncentrationen av en känd lösning samt för att fastställa den exakta reaktionsekvationen mellan två lösningar med kända koncentrationer. Genom att registrera den tillsatta volymen av titranten och motsvarande koncentrations- eller pH-värde kan man rita upp en titreringskurva. Kurvan visar tydligt huruvida det rör sig om en svag eller stark syra respektive bas.
För att utföra en titrering behövs en burett, ett bägarglas eller en Erlenmeyerkolv, ett stativ med klämma samt en pH-meter. För beredning av lösningarna krävs dessutom hjälpredskap som mätglas och pipetter. All glasvara medför en risk för skärsår om den går sönder, och därför ska trasigt glas alltid hanteras varsamt. Kontrollera även burettens kran för läckage innan arbetet påbörjas – detta minskar risken för oavsiktlig exponering för kemikalier.
Titranten hälls i buretten upp till önskad volym, medan analytlösningen står i ett bägarglas under buretten. En indikator tillsätts analyten, varefter buretten öppnas och lösningen får rinna ner tills en färgändring observeras. De syror och baser som används som titrant och analyt kan orsaka hudirritation eller brännskador vid kontakt. Metylorange och fenolftalein är två vanliga indikatorer; de kan fläcka huden, ge irritation och är giftiga vid förtäring. Fenolftalein misstänks dessutom vara cancerframkallande.
Vid hantering av syror, baser och kemiska indikatorer ska alltid skyddshandskar användas. Handskar av neopren, nitril eller naturgummi ger tillräckligt skydd. Om huden kommer i kontakt med någon kemikalie ska den omedelbart sköljas med vatten i flera minuter. Använd skyddsglasögon för att skydda ögonen mot stänk under både beredning och själva titreringen.
Under titreringen bör titranten hållas i en långsam och jämn ström. Undvik plötsliga stopp och starter, eftersom detta kan försvaga kranen och orsaka läckage. Skulle glasvaran gå sönder ska den aldrig plockas upp för hand – använd istället en sopa och borste för att städa upp på ett säkert sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online