Lysrör har funnits sedan tidigt 1900-tal, men det var inte förrän i mitten av seklet som de blev tillgängliga i kommersiell skala. Lysrör betraktas som en mer energieffektiv ljuskälla än glödlampor och kan hålla upp till tio gånger längre. Deras effekter på miljön är alltså positiva – men på människans ögon kan de vara betydligt mindre gynnsamma.
Lysrör fungerar genom att kombinera elektricitet, argongas och kvicksilver i ett glasrör. Rörliga elektroner exciterar gasen, vilket får den att avge ultraviolett ljus. Det ultravioletta ljuset reagerar sedan med kvicksilvret och omvandlas till synligt ljus. Ljuset genereras längs en elektrod som löper genom glasröret och gör att elektronerna kan färdas från ena änden till den andra.
I praktiken består ljuset från ett lysrör av gröna, blå och violetta ljusvågor som rör sig i pulser – ett flimmer med 120 cykler per sekund.
De elektriska pulser som lysrör genererar är ekonomiska ur energisynpunkt, men kan ha negativa effekter på ögonen. Ögonen tar emot och bearbetar ljus via våglängder, där varje våglängd fångas upp av en fotoreceptor i näthinnan. Elektriska pulser, till skillnad från ett jämnt och stabilt ljusflöde, tvingar ögonen att arbeta hårdare.
Detta förstärks ytterligare av de blå, gröna och violetta toner som dominerar i lysrörsbelysning, eftersom dessa färger har kortare och frekventare våglängder än färger i den röda delen av spektrumet.
De elektriska pulserna från lysrör är inte synliga för det blotta ögat, men ögonen kan ändå påverkas av de pulserande våglängderna. Lysrörsbelysning har kopplats samman med fysiska besvär som huvudvärk, migrän och ögontrötthet.
Forskarna A. J. Wilkins och I. Nimmo-Smith undersökte dessa effekter i en studie från 1989, publicerad i tidskriften Lighting Research and Technology. En våning i en kontorsbyggnad försågs med lysrör som gav en långsam pulseffekt, medan en annan våning använde nyare, snabbpulsade lysrör. Efter en månad tillfrågades de anställda om eventuella fysiska besvär. Resultatet visade att de som arbetade under de nyare lysrören hade hela 50 procent färre klagomål på huvudvärk än de som satt under långsamt pulserande ljus.
De nyare lysrören i studien var konstruerade för att generera pulser i mycket snabbare takt än äldre modeller. Inuti varje lampa finns en komponent som kallas driftdon, eller ballast. Driftdonet ansvarar för att excitera argongasen i röret, vilket ger en kraftigare elektrisk urladdning när elektronerna möter gasen. Det är alltså driftdonet som orsakar ljusets pulserande.
Nyare lysrör använder elektroniska driftdon, medan äldre modeller använder magnetiska. Elektroniska driftdon arbetar snabbare och minskar därmed flimmereffekten – den snabba pulsen upplevs mer som ett jämnt ljusflöde. Långa lysrörsrör använder dock oftast magnetiska driftdon, medan korta spiralformade lågenergilampor använder elektroniska.
Samma pulserande effekt som utlöser huvudvärk kan också bidra till att trigga migrän hos personer som är benägna att drabbas. När fotoreceptorerna i ögat bearbetar inkommande pulser genererar de cellulära processerna biprodukter – ungefär som huden svettas när kroppen ansträngs. Vid överdriven belastning hinner dessa biprodukter inte elimineras, och eftersom varje persons biokemi är unik kan långsamma elimineringsprocesser leda till ögontrötthet.
För migrändrabbade kan dessutom ljusblixtar fungera som en smärtutlösare. Flera små, snabba ljusblixtar kan ha samma effekt som ett enda kraftigt ljusgenombrott.
Om du är känslig för lysrörsbelysning finns det flera åtgärder som kan minska besvären:
Med rätt typ av belysning kan du få både en energieffektiv och ögonvänlig arbetsmiljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online