Att arbeta inom bygg, anläggning eller andra industriella miljöer innebär många risker för hälsa och säkerhet. En av dessa risker är skador eller till och med dödsfall till följd av fallande föremål. Människor tänker sällan på att även små föremål som faller från relativt låga höjder kan orsaka katastrofala skador.
Ett billigt och effektivt skydd för huvud och ansikte mot denna typ av skador är skyddshjälmen, ofta kallad arbetshjälm eller "hard hat". Här går vi igenom vanliga myter, hjälmens egenskaper, olika klasser och när hjälmen bör bytas ut.
Kräv att dina anställda bär skyddshjälm när arbetsmiljön kräver det. Var beredd på att höra en del återkommande klagomål och myter om hjälmanvändning innan medarbetarna vant sig vid säkerhetspolicyerna. Även om en skyddshjälm bara är något tyngre än en vanlig basebollkeps kommer klagomål om att hjälmen är för tung och obekväm.
Klagar anställda på att hjälmen gör dem för varma kan du bemöta dem med ett intressant faktum: temperaturmätningar under en skyddshjälm visar ofta att huvudet faktiskt är svalare med hjälmen än utan, eftersom den skuggar mot solen. Vissa kan också påstå att hjälmen ger dem huvudvärk. Påminn dem då om den allvarliga skada som en fallande tegelsten, ett verktyg eller en bräda kan orsaka.
Oavsett vilket klagomål det gäller – se till att ha ett sakligt och övertygande svar som visar behovet av huvudskydd. I slutänden kan det handla om att rädda liv.
Skyddshjälmar tillverkas oftast av polyeten med hög densitet (HDPE). Andra material är glasfiber och aluminium, men metallhjälmar bör inte användas vid elarbete på grund av risken för elchock.
Skyddshjälmen skyddar inte bara huvudet – den kan också skydda hela övre kroppsregionen, inklusive öron, näsa, ögon, mun, nacke, axlar, överbröst och övre rygg. Vissa hjälmar ger dessutom skydd mot elchock. En vanlig skyddshjälm består av ett hårt, slagbeständigt ytterskal samt ett upphängningssystem inuti hjälmen som absorberar stöten när ett föremål träffar.
Klass A-hjälmar är avsedda för allmänna industriella tillämpningar, exempelvis tillverkning, byggverksamhet och gruvdrift. De ger dock inte något betydande skydd mot elektriska faror.
Klass B-hjälmar ger samma skydd som klass A-hjälmar, plus extra skydd mot farlig elektrisk energi och elchocker. Dessa används ofta av anställda inom energisektorn som arbetar med högspänning och luftledningar.
Klass C-hjälmar är egentligen inga riktiga skyddshjälmar alls. De kallas ofta "stöthjälmar" (bump caps) och erbjuder endast minimalt skydd mot fallande föremål samt inget skydd alls mot elchocker och brännskador. De rekommenderas inte för industriella miljöer där klass A- eller B-hjälmar krävs. Stöthjälmar används främst för att skydda mot att man slår huvudet i fasta föremål som lagringsställningar eller rör. Klass A- och B-hjälmar erbjuder samma skydd, utan risken att anställda använder stöthjälmar i farligare arbetsmiljöer.
En skyddshjälm bör alltid bytas ut när den utsatts för ett slag av ett tungt föremål eller på annat sätt har skadats. Försök aldrig laga, ändra eller på annat sätt kompromissa med hjälmens skyddande integritet – en skadad hjälm kan ge falsk trygghet och inte skydda som den ska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online