Kontrollhierarkin är ett beprövat system som används för att prioritera riskkontrollåtgärder på arbetsplatsen. Syftet är att skydda arbetstagare från arbetsrelaterade faror på ett så effektivt sätt som möjligt. Systemet består av fem nivåer, ordnade från mest effektivt till minst effektivt.
Svaret på frågan om vilken åtgärd som bör övervägas först är eliminering. Eliminering innebär att faran helt tas bort ur arbetsmiljön, till exempel genom att avlägsna en skadlig maskin eller ett farligt kemiskt ämne. Eftersom risken därmed försvinner helt är detta den mest effektiva formen av riskkontroll.
Närmast efter eliminering kommer ersättning, där den farliga faktorn byts ut mot något mindre riskabelt – exempelvis ett mindre giftigt lösningsmedel. Båda dessa åtgärder verkar direkt vid källan och eliminerar eller minskar därför risken på ett fundamentalt sätt.
Tekniska kontroller, som skyddshöljen, ventilationssystem eller ljudisolering, är också mycket effektiva eftersom de isolerar arbetstagaren från faran utan att individen behöver agera aktivt.
Administrativa kontroller, till exempel rutiner, utbildning och skyltning, är mindre effektiva men kan fortfarande vara värdefulla när faran inte kan elimineras eller kontrolleras tekniskt. Personlig skyddsutrustning står längst ner i hierarkin och bör endast användas som sista utväg, när övriga åtgärder inte är genomförbara – eftersom dess skydd helt förlitar sig på korrekt användning av den enskilda arbetaren.
Sammanfattningsvis gäller alltså: börja alltid högst upp i hierarkin med eliminering, och gå endast nedåt i listan när mer effektiva alternativ inte är möjliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online