FN:s kontor för droger och brottslighet (UNODC) kopplar kokainanvändning till stigande kostnader för hälso- och sjukvård samt socialtjänst, låg produktivitet i arbetskraften och hög arbetslöshet – i både utvecklingsländer och rika länder.
Kokain är särskilt destabiliserande för fattiga länder som producerar eller smugglar drogen. Lockade av dess höga försäljningsvärde har organiserade kriminella grupper gjort kokainhandeln till en kärnverksamhet och skördar vinster så enorma att de kan jämföras med vissa fattiga länders BNP. Detta ger dem möjlighet att hota den lokala ekonomiska utvecklingen, rättsstaten och till och med statens auktoritet.
Oavsett land konstaterar UNODC att det finns ett starkt samband mellan arbetslöshet och drogmissbruk. Kokain stör tankeprocesserna samtidigt som det är extremt beroendeframkallande. Drabbade individer prioriterar sitt kokainberoende oavsett hur mycket det stör arbetet, vilket ofta leder till uppsägningar. Eftersom arbetsgivare är vaksamma på att anställa personer med drogproblem blir chanserna små för en kokainberoende att få stadig sysselsättning.
Problemet, enligt UNODC, är att drogmissbruk oftast förekommer i åldersgruppen 18–25 år – alltså bland dem som precis ska träda in i arbetslivet. Utbrett kokainbruk påverkar därmed samhällets förmåga att förnya sin arbetskraft och förvärrar den totala arbetslösheten.
Hälsoproblem orsakade av kokainmissbruk drabbar visserligen de beroende själva, men medför också en betydande vårdkostnad för både familjer och samhälle. Resurser som kunde ha lagts på utbildning och andra hälsofrågor går istället till droger och rehabilitering.
Som exempel genomförde Storbritanniens forsknings- och statistikmyndighet Research Development and Statistics år 2000 en studie över de totala "reaktiva utgifterna" – alltså kostnaderna för vård och rehabilitering av drogmissbrukare ur de högre inkomstskikten – i England och Wales. Summan uppskattades till hela 3,5 miljarder pund.
Kokain medför brottslighet och sjunkande fastighetsvärden. Urban Institute Justice Policy Center i USA noterar att det grova våldsbrottet ökade dramatiskt i amerikanska storstäders innerstäder under mitten av 1980-talet och början av 1990-talet, i samband med introduktionen av crack-kokain.
I sin tur tappar ett brottsdrabbat kvarter som närs av kokainhandel i fastighetsvärde. Tidskriften Entrepreneur noterar att områden präglade av våldsbrott, som de som orsakas av en drogkultur, lockar betydligt mindre efterfrågan på bostäder och detaljhandelsutveckling. Som resultat ligger fastighetsvärdena i dessa områden upp till 40 procent lägre än i andra områden.
Tidskriften Cosmos Club Journal i Washington, D.C. har tidigare påpekat att kokainets gift är mest synligt i Mexiko och i Andernas stater, där drogen produceras eller smugglas. Här har drogkartellerna tillräckligt med pengar och vapen för att kontrollera privata arméer, legitima företag och mäktiga politiker i nationella regeringar.
Men mer än att bara undergräva rättssystem och regeringar motverkar närvaron av kokainpengar i en ekonomi även den nationella finans- och penningpolitiken. FN-finansierade studier (UNRISD) visar att drogpengarna i dessa länder konkurrerar med medel från den ordinarie ekonomin, helt utanför centralbankernas kontroll. När ekonomin översvämmas av okontrollerad likviditet riskerar legitima industrier att drabbas av lokal prisinflation eller av konkurrens från billigare importerade varor.
Kokainets ekonomiska fotavtryck sträcker sig långt bortom den enskilde missbrukaren. Från förlorad produktivitet och stigande vårdkostnader till korrumperade institutioner och sjunkande fastighetsvärden – drogen utgör ett hot mot både lokala samhällen och nationella ekonomier. Effektiva förebyggande insatser, tillgänglig behandling och internationellt samarbete är därför avgörande för att begränsa de ekonomiska skadorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online