Att förstå tankemönstren och motivationerna hos personer som begår våldsbrott är en delvis kontroversiell och fortfarande olöst fråga. Medan många hävdar att våldsamma brottslingar formas av sin omgivning, menar andra att vissa människor föds med en medfödd benägenhet för våld. Yttre faktorer som övergrepp kan verkligen bidra till att skapa människor med våldsamma tendenser. Samtidigt stödjer forskning, exempelvis en studie publicerad 2007 i Neuropsychopharmacology, uppfattningen att vissa individer föds utan de normala reglerande processer som hindrar de flesta människor från att begå grova våldsbrott.
I stället för att söka svar hos antingen arvet eller miljön stödjer allt fler en kombinerad ansats som omfattar båda perspektiven. Det är allmänt accepterat att en individ för att begå våldsbrott inte bara måste ha någon form av biologisk sårbarhet, utan även växa upp i en miljö som förstärker och utvecklar denna benägenhet. Arvet och miljön samverkar alltså – den ena faktoran ensam räcker sällan.
Motivationen hos våldsamma brottslingar kan ofta fastställas genom att undersöka typen av brott samt de miljöfaktorer som ledde fram till det. Våldsbrott begångna av gängmedlemmar har till exempel ofta en social komponent som bottnar i grupptillhörighet och kamrattryck. Våld i nära relationer motiveras däremot ibland av hämnd eller kontrollbehov. Motivation är en central faktor som alltid beaktas när man försöker förstå och analysera våldsbrott.
Att utsättas för övergrepp som barn tycks påverka risken att begå våldsbrott senare i livet. En studie publicerad 2006 av National Bureau of Economic Research visar att risken att utveckla kriminellt beteende nästan fördubblas när barnet utsatts för övergrepp. Studien konstaterar vidare att sexuella övergrepp orsakar störst skada, även om psykisk och fysisk misshandel också spelar en betydande roll.
Trots att många tror att psykiskt sjuka ligger bakom merparten av våldsbrotten, ägnar sig bara en mycket liten andel av denna grupp åt allvarlig brottslighet. Det framgår av en studie publicerad 2006 i The American Journal of Psychiatry. En annan studie från 2005 i samma tidskrift visar till och med att personer med psykisk ohälsa oftare är offer för våldsbrott än gärningspersoner – något som utmanar en utbredd missuppfattning i samhället.
Sannolikheten för återfall bland dem som begår våldsbrott och grips beror på många olika faktorer, enligt en studie publicerad 2003 i Federal Sentencing Reporter. Miljöförändringar, förekomst av ett fungerande stödnätverk, drog- eller alkoholmissbruk samt graden av psykopati avgör alla om en våldsam brottsling slår till igen. Om en gängmedlem återvänder till sitt gamla kvarter efter villkorlig frigivning är det exempelvis troligt att hen faller tillbaka i tidigare mönster. Sexualbrottslingar och andra gärningspersoner som drivs av djupt rotade begär kräver däremot intensiv och långvarig behandling för att kunna hantera sina biologiskt betingade impulser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online