En tsunami uppstår när en stor vattenmassa förskjuts och rör sig utåt i vågor från en störande källa. Tsunamier kan bli extremt förödande – de förstör livsmiljöer, ekosystem och mänskliga resurser, och kan i slutändan förändra topografin och konturerna av hela landområden. Tsunamier orsakas av kraftfulla naturkrafter och kan utlösas av jordskred, jordbävningar eller så kallade havsbävningar, samt av vulkanisk aktivitet.
Havsbävningar har en direkt inverkan på tsunamiers tillkomst. När kontinentalplattor kolliderar, glider och lossnar uppstår enorma krafter som stör vattenpelaren. Skred på öar och längs kuster kan förskjuta gigantiska mängder jord och sten när de rasar ner i havet. Vulkanisk aktivitet kan orsaka undervattensskred och sprickor i jordskorpan som sänder ut kraftiga stötvågor. Även asteroider och meteoriter har potential att slå ner i öppet vatten och skapa destruktiva vågor.
När en stark fysisk kraft verkar på en enorm vattenmassa genereras en serie vågor, en så kallad vågtrupp, som strömmar ut från epicentrum – alltså störningens källa. Vågorna sprider sig utåt i en krusningseffekt, ungefär som ringar på vattnet när en sten kastas i.
Ljudet som åtföljer tsunamivågornas ankomst och landstigning vid kusten har liknats vid ljudet av ett framfartande godståg eller ett kraftigt dån.
Tsunamier som bildas på stora havsdjup ger upphov till vågor som vid ytan kan vara cirka 30 centimeter eller mindre. Trots sin blygsamma höjd till havs kan de färdas i hastigheter på upp till 800 km/h. Normalt saktar de in när de når grundare vatten, stränder och bukter, men deras vågfronter kan då stiga upp till 30 meter över strandlinjen.
Tsunamivågor kan sträcka sig nästan 100 kilometer eller mer i längd. Vågorna anländer ofta i omgångar, där vissa kommer långt efter den första stötvågen. Flera omgångar kan pågå i timmar och fortsätta att översvämma kustområden och inland med upprepade flodvågor.
Tsunamivågor drar tillbaka vattnet från grunda stränder, flodmynningar och vikar. Tsunamin skapar ett negativt bakåtgående flöde som suger in vatten i huvudvågen när den rör sig in över land och ökar i höjd. Ett enda tsunami kan därför ge upphov till flera omgångar av översvämningar och vattenrecessioner.
Beroende på storleken på den störning som skapar tsunamin kan översvämningen inåt land nå upp till cirka 300 meter och betydligt längre, beroende på terrängens beskaffenhet. Tsunamivågor kan även färdas uppför floder och bäckar över långa sträckor. Tsunamier kan utplåna vågbrytare, stränder, atoller och grunda halvöar, vilket förändrar landskapets profil permanent.
Tsunamin i Indiska oceanen år 2004 frigjorde energi motsvarande 23 000 atombomber. Vågserien nådde kustlinjerna i elva länder, utplånade infrastruktur och krävde 283 000 människors liv. De materiella skadorna uppgick till miljarder.
De flesta av världens största tsunamier inträffar i Indiska oceanen och Stilla havet. Stilla havet omges av en zon med frekvent tektonisk aktivitet som kallas Eldringen, vilket gör Hawaiiöarna, Japan, den asiatiska kontinenten och USA:s västkust särskilt utsatta för tsunamiers härjningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online