En översvämning kan orsaka stor skada på människoliv, egendom och markerna kring en sjö eller ett vattendrag som har nått översvämningsskedet. När ett översvämningsskede förklaras har en flod eller annan vattenkropp nått en nivå där vattnet stiger över sina bräddar och utgör en risk för säkerheten och framkomligheten i de drabbade områdena.
Skeden i vattenstånd är uppmätta vattennivåer som jämförs med någon annan referenspunkt, exempelvis havsytans nivå. Vattenståndet i en sjö eller ett vattendrag stiger inte linjärt utan ökar i takt med att den vattenmängd som passerar en viss punkt i systemet växer.
Ett översvämningsskede definieras som en höjning av vattenståndet som är tillräcklig för att vattnet ska börja flyta över sina bräddar, med risk för skador på fastigheter, översvämmade vägar och helt översvämmade låglänta marker. Ett översvämningsskede är dock inte samma sak som ett allmänt bräddflöde, där vattenytan endast passerar fårens kant och påverkar hur de omgivande vattenfår formas över tid.
Omfattningen av en översvämning avgörs inte bara av vattenståndet eller toppen av flödet, utan även av topografin. Vilka områden som drabbas hårdast beror på markens lutning nära vattendraget. Ett område med svag lutning och platt terräng drabbas värre än ett område med branta sluttningar och kuperad topografi. Det är därför som fördämningar och skyddsvallar ofta anläggs längs sträckor där en flod eller sjö har låga bräddar – syftet är att göra lutningen brantare och på så sätt förebygga översvämningar.
En översvämning kan förutses genom att man tar hänsyn till historiska översvämningar i området samt till återkomsttider för det drabbade området. Dessa beräkningar och prognoser kräver ofta komplexa grafiska system och analyser av den årliga maximala vattenföringen i området för att kunna beräkna återkomsttiden – alltså hur ofta en översvämning av en viss storlek kan förväntas inträffa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online