När en sjukhusutrymning blir nödvändig måste sjukhusledningen väga samman dussintals olika faktorer innan beslut fattas. Utrymningar planeras, övas regelbundet och uppdateras kontinuerligt av både ledning och personal. En väl genomtänkt plan gör det möjligt för personalen att hantera både incidenter inom sjukhuset, som en brand, och hot som kommer utifrån.
Naturkatastrofer, terroristattacker eller olyckor kopplade till byggnadens tekniska system, exempelvis gasläckage, kan alla vara skäl att utrymma. Utrymningsledande team måste då fatta bedömningar om hela sjukhuset ska evakueras eller om patienterna endast behöver flyttas till andra delar av byggnaden. Standardiserade tekniker övas löpande och anpassas efter den aktuella kritiska situationen.
Utrymningsplaner börjar alltid med att pröva möjligheten att låta patienterna stanna kvar där de är och skydda dem direkt på plats. Denna teknik kan användas vid brand eller vid gas- eller rökutveckling i byggnaden. Utrymningsansvariga kan instruera personalen att försvara platsen tills beslut om eventuella ytterligare förflyttningar har fattats.
Personalen stänger dörrar och fönster till patientrummen för att begränsa spridning av rök och gas. All normal verksamhet avbryts, personalen förbereder sig för nästa nivå av utrymning och arbetar samtidigt med att hålla patienterna lugna och trygga.
När en händelse drabbar en del av sjukhuset men inte hela byggnaden kan utrymningsansvariga beordra personalen att flytta patienterna från plats till plats för att ta dem ur farozonen. En vanlig teknik för detta är horisontell utrymning, vilket innebär att patienterna flyttas till motsatta sidan av samma våning som de redan befinner sig på.
Denna metod används ofta vid exempelvis vattenläckage eller en brand som enbart påverkar en sida av byggnaden. Fördelen är att vården kan fortsätta relativt ostört trots att en avdelning måste överges.
Ibland är det nödvändigt att flytta patienterna till en annan våning för att komma undan faran. Denna teknik kallas vertikal utrymning. Det är vanligt att personalen flyttar patienterna till en våning som ligger minst två våningar under platsen för händelsen, för att skapa ett ordentligt säkerhetsavstånd.
Livsuppehållande utrustning och annat nödvändigt medicinskt material flyttas alltid tillsammans med patienterna. Metoden kräver snabba och väl samordnade insatser från personalen för att flytta patienterna, hålla reda på var varje patient finns och snabbt återställa trygghet och vårdkvalitet på den nya våningen.
Den sista utvägen är den totala utrymningen – det mest komplexa skedet av en evakuering. Det innebär att sjukhuspersonal, och ibland även räddningstjänst, polis eller militär, flyttar samtliga patienter från sjukhuset till säkerhet.
Tekniken innebär att alla patienter samlas i angivna samlings- och avgångszoner, där de märks upp med all väsentlig information om identitet och pågående vård. Medicinsk personal triagerar sedan patienterna och prioriterar att först utrymma de mest svårt sjuka. Därefter förflyttas alla patienter till andra sjukhus eller vårdinrättningar som ligger utanför farozonen.
Oavsett vilken teknik som används är nyckeln till en lyckad utrymning kontinuerlig träning. Regelbundna övningar, tydliga ansvarsfördelningar och fungerande kommunikationsvägar gör att personalen kan agera snabbt och beslutsamt när en verklig situation uppstår – vilket i slutänden räddar liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online