EMS-system (Emergency Medical Services, på svenska ofta benämnt prehospital vård eller ambulanssjukvård) har till uppgift att ge allmänheten snabb akut medicinsk vård och transport till sjukhus. Ett EMS-system består av flera samverkande delar: larmcentraler som tar emot nödsamtal, ambulansbolag med utbildad personal samt sjukhusens akutmottagningar. Personalen består av utbildade vårdgivare, exempelvis ambulanssjuksköterskor, undersköterskor och paramediciner.
Nödsamtalet är startpunkten för hela kedjan. När du ringer det europeiska nödnumret 112 (i USA 911) kopplas du till en larmcentral. Operatörerna svarar på samtalet och samlar in den information som krävs för att skicka rätt hjälp till platsen. De frågar efter exakt position, antal skadade eller sjuka patienter samt typ av händelse – exempelvis en medicinsk akutsituation eller ett trauma som en trafikolycka. Informationen vidarebefordras därefter till ambulanssjukvården, som rycker ut till olycksplatsen.
Ambulanspersonalen består av medicinskt utbildade yrkesverksamma som är tränade att utföra första hjälpen och livräddande åtgärder i den prehospitala miljön – det vill säga innan patienten kommer till sjukhuset. En EMS-vårdgivare bedömer och behandlar patientens tillstånd och transporterar personen till närmaste akutmottagning. Arbetet stödjer sig på en rad olika hjälpmedel och utrustning, bland annat EKG-monitorer för hjärtövervakning, skenor och gips för frakturer samt läkemedel, för att kunna ge varje patient rätt behandling för just sitt tillstånd.
Sjukhusets akutmottagning erbjuder medicinska undersökningar och behandlingar som inte kan genomföras i den prehospitala miljön. Här får patienterna genomgå diagnostiska tester och erhålla en medicinsk diagnos. Patienter som behöver fortsatt vård läggs in på sjukhusets avdelningar. Övriga behandlas och skrivs ut hem eller remitteras till annan vårdinrättning, exempelvis ett äldreboende eller en rehabiliteringsenhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online