När bör standardförsiktighetsåtgärder tillämpas?

Standardförsiktighetsåtgärder ska tillämpas vid all vård av patienter, oavsett om det finns en misstänkt eller bekräftad infektion hos patienten eller inte.

Varför gäller åtgärderna alla patienter?

Principen bygger på att det inte alltid går att veta vilka patienter som bär på smittämnen. Många infektionssjukdomar kan förekomma utan synliga symptom, och en patient kan vara smittbärande innan diagnosen har ställts. Därför betraktas blod, kroppsvätskor, sekret och exkret från alla patienter som potentiellt smittamma – oavsett diagnos.

Vad ingår i standardförsiktighetsåtgärder?

• Handhygien: Händer ska desinficeras eller tvättas före och efter varje patientkontakt samt efter kontakt med smittämnen.
• Skyddsutrustning: Handskar, skyddskittel, munskydd och ansiktsskydd används utifrån riskbedömning för att undvika direktkontakt med blod och kroppsvätskor.
• Andningshygien: Hosta och nysning ska ske i armvecket eller papperstuss för att begränsa smittspridning via droppar.
• Säkra injektions- och stickprocedurer: Steril engångsutrustning och varsam hantering av vassa instrument minskar risken för stickskador.
• Hantering av smutsig linné och avfall: Material som kontaminerats med kroppsvätskor hanteras enligt gällande rutiner.

Sammanfattning

Standardförsiktighetsåtgärder är en grundpelare inom infektionspreventiv vård. Genom att konsekvent tillämpa rutinerna vid varje patientkontakt skyddas både patienter, vårdpersonal och besökare från smittspridning – oavsett om infektion är känd eller inte.