Bobo doll-experimentet genomfördes 1961 av psykologen Albert Bandura. Han ville visa att mänskligt beteende är inlärt snarare än ärftligt, och att barns aggressiva beteende kan förstärkas när de exponeras för aggressiva förebilder. Studien har gett upphov till data som fortfarande diskuteras bland psykologer och sociologer idag, men själva upplägget väcker också flera viktiga etiska frågor.
Tre grupper av barn i åldern tre till sex år valdes ut från en förskola. Barnen placerades, ett i taget, i ett rum fyllt med leksaker – däribland en så kallad bobo docka, en uppblåsbar docka som reser sig igen efter att ha blivit omkullvält.
En grupp barn fick sällskap av en vuxen som i flera minuter slog på dockan med en klubba samtidigt som hen använde aggressiva uttryck, varefter barnen lämnades ensamma att leka. Den andra gruppen exponerades för en vuxen som lekte lugnt och icke-aggressivt med dem i flera minuter innan barnen lämnades ensamma. Den tredje gruppen fick leka i rummet helt utan vuxna närvarande. All aktivitet övervakades genom enkelsidigt spegelglas och dokumenterades med videoinspelningar.
Den främsta etiska invändningen mot psykologiska experiment på barn gäller frågan om samtycke. Enligt American Psychological Associations (APA) etiska riktlinjer måste deltagare i psykologiska studier lämna ett informerat samtycke. Barn bedöms inte vara kapabla att göra det. Även om föräldrar eller vårdnadshavare kan ge samtycke på barnens vägnar antyder Banduras egen rapport att samtycke endast inhämtades från barnens lärare – något som idag skulle betraktas som allvarligt bristfälligt.
All information om försökspersoner ska behandlas konfidentiellt, såvida inte personerna uttryckligen samtyckt till publicering. Det gäller namn, fotografier, videor samt beskrivningar av hur deltagarna agerade eller reagerade under studien. Eftersom samtliga försökspersoner i detta fall var små barn borde all information ha hållits hemlig. I stället publicerades filmsekvenserna av barnen under experimentet och spreds i stor utsträckning. Det strider mot dagens etiska standarder för både samtycke och personlig integritet.
Den mest grundläggande etiska regeln vid försök på människor är att minimera risken för skada. Finns det någon möjlighet till fysisk, psykisk eller känslomässig skada måste deltagarna fullständigt informeras om riskerna och lämna sitt samtycke. Banduras uttalade mål var att öka aggressiviteten hos små barn genom att låta dem se aggressiva förebilder. En sådan beteendepåverkan skulle enligt moderna etiska koder klassas som psykisk skada, särskilt när försökspersonerna är så unga.
Trots de etiska bristerna kom Bobo doll-studien att få enorm betydelse för social inlärningsteori och förståelsen av hur barn lär sig genom imitation. Samtidigt bidrog debatten kring experimentet till att skärpa forskningsetikens krav, exempelvis kravet på föräldrars informerade samtycke och etikprövning av studier som involverar barn. Idag hade ett liknande experiment knappast kunna godkännas av en modern etikkommitté.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online