Ett vanligt påstående inom medicinsk forskning är att "praktiskt taget varje medicinskt genombrott under det senaste århundradet har varit direkt eller indirekt beroende av forskning på djur." Femhundra brittiska forskare – däribland tre Nobelpristagare – undertecknade 2005 en petition från Research Defense Society som stödde i princip exakt detta påstående, nämligen att djurförsök spelar en avgörande roll för medicinska framsteg.
Men trots den utbredda tron på vikten av djurforskning finns det flera goda skäl att motsätta sig vetenskapliga tester på djur.
Även om medicinsk forskning traditionellt inkluderar djurmodeller finns det lite bevis för att djurforskning faktiskt är nödvändig för medicinska framsteg. En studie från 2004 publicerad i British Medical Journal granskade sex vetenskapliga översikter av hur djurexperiment påverkat klinisk forskning. Granskningen fann många metodologiska problem med djurstudierna, till exempel alltför små urvalsgrupper och att djurstudier genomfördes samtidigt som kliniska prövningar på människor.
Viss djurforskning visade dessutom att de studerade behandlingarna var farliga, men forskarna gick ändå vidare med de kliniska prövningarna – vilket tyder på att de inte ansåg djurstudierna särskilt betydelsefulla.
Användning av djurmodeller ger ofta missvisande information om hur olika behandlingar kommer att påverka människor, på grund av de biologiska skillnaderna mellan arter. Att utveckla vaccin mot hiv med hjälp av djurmodeller har exempelvis visat sig mycket svårt, eftersom andra djur inte smittas av hiv. Forskarna har därför tvingats begränsa sig till att studera ett besläktat virus, SIV, hos primater.
Ett vaccin som verkade lovande för rhesusapor visade sig helt verkningslöst när det gavs till människor. Läkemedlet talidomid orsakar fostermissbildningar hos människor, men dessa avvikelser kan bara ibland återskapas hos andra djurarter. Människor kan redan reagera olika på samma läkemedel, så det är knappast förvånande att individer av helt olika arter också reagerar olika.
Många djurexperiment tillfogar djuren intensiv fysisk och psykisk smärta. År 2007 användes över 77 000 djur i smärtsam forskning utan någon form av smärtlindring – och det talet inkluderar inte ens möss, råttor eller fåglar, som saknar skydd enligt Animal Welfare Act och utgör hela 90 procent av de djur som används i vetenskaplig forskning.
Ett vanligt test som orsakar svår smärta hos laboratoriedjur är Draize-testet. Forskare placerar kemikalier direkt i djurens ögon, använder klämmor för att hålla ögonen öppna och spänner fast djurens huvuden i bojor. När testet är avslutat, vilket kan ta flera dagar, avlivas djuren så att deras organ kan undersökas.
Forskare har utvecklat flera alternativ till djurförsök. I skolor och högskolor kan dator- och plastmodeller ersätta dissektioner av levande djur. Corrositex, en syntetisk hud, används för att testa kemikaliers toxicitet. IC50-testet, ett in vitro-test som utvärderar hur giftiga kemikalier är för celler, kan ersätta det föråldrade LC50-testet där en kemikalie administrerades till en grupp djur för att fastställa vilken koncentration som krävdes för att döda hälften av dem.
Den FDA-godkända tekniken mikrodosering – att tillföra mycket små mängder av ett läkemedel för att studera hur det påverkar kroppen – ger dessutom tillförlitlig information om hur nya läkemedel kommer att påverka människor, utan att några djur behöver lida.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online