Flödescytometri är en metod för att analysera och räkna celler och partiklar med hjälp av principerna för ljusspridning och ljusexcitation. Cellerna leds en i taget genom ett hölje och passerar en laserstråle. Lasern exciterar de kemiska ämnen som finns inne i cellerna, och olika celltyper avger olika typer av ljus. Optiska detektorer eller linser fångar upp och mäter ljuset och omvandlar det till en dataström. Genom att analysera dessa data kan tekniker fastställa fördelningen av celler och därmed hjälpa läkare och forskare att fatta välgrundade beslut om behandling.
Varje cytometer har en dator som tar emot ljuset som avges från cellerna och omvandlar dess mängd och kvalitet till tillgängliga data. Eftersom det finns många olika celltyper skapas stora datamängder. Genom att ställa in parametrarna för vilka data som behövs begränsas informationsflödet till en hanterbar nivå. Några alternativ är att justera spänningsnivån, anpassa parametrarna för laserpulsen eller ställa in ljuströskeln.
Filter som skär ut specifika våglängdsband för varje lins gör det möjligt för cytometern att känna igen de olika kemiska egenskaperna hos varje cell. Filtren gör det även möjligt att avgöra om ljuset reflekteras rakt framåt, så kallad framåtspridning (FS), eller i 90 graders vinkel, så kallad sidspridning (SS).
Linjär insamling motsvarar den rådata som genereras av cytometern. Den visar celltypen, respektive den kemiska sammansättningen hos cellerna som passerar laserstrålen. Den logaritmiska funktionen går ett steg längre: den använder en matematisk funktion för att projicera ytterligare celler som inte kan detekteras direkt av instrumentet. Celler kan exempelvis uppvisa en kemisk förening som är en biprodukt av en virusinfektion. Även om viruset i sig är för litet för att upptäckas i ljusströmmen kan den logaritmiska funktionen antyda dess närvaro utifrån cellernas kemiska sammansättning.
Histogram är diagramtyper som används för att visualisera de data som samlas in av cytometern. Ett histogram med en parameter passar när alla data plottas på en "positiv" axel, det vill säga när allt ljus reflekteras och mäts. Ett enkelt sätt att föreställa sig detta är ett stapeldiagram med skalor till vänster och längst ned i ramen, där informationen plottas mellan dessa två axlar. För celler som absorberar olika mängder ljus används istället ett histogram med två parametrar, vilket gör att data kan plottas på både en positiv och en negativ axel.
En korrekt analys av flödescytometridata bygger på noggrant inställda instrumentparametrar, rätt valda optiska filter samt lämplig datainsamlings- och visualiseringsmetod. Med rätt kombination av dessa steg får man tillförlitliga resultat som kan ligga till grund för både medicinska beslut och vetenskaplig forskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online