Allergi mot hjortprotein orsakas av en överreaktion i immunsystemet. Kroppen bildar antikroppar mot proteiner från hjortdjur och reagerar på samma sätt som vid en infektion – genom att frisätta histamin och aktivera vita blodkroppar. Reaktionerna kan vara lindriga, liknande höfeber, eller allvarliga med anafylaktisk chock, ett livshotande tillstånd där luftvägarna svullnar igen och kroppen går i chock.
För att utveckla allergi krävs exponering för hjortdjur. Personer som uppföder hjort, jagar eller slaktar vilt, eller som på annat sätt har nära kontakt med djuren, löper störst risk att bli känsliga för hjortproteiner.
Hudflagor (dander) är den vanligaste exponeringsrisken vid hjortallergi. Flagorna består av små partiklar av hud och päls som djuren stöter ifrån sig kontinuerligt. De kan inhaleras vid kontakt med djuret eller med föremål som kommit i kontakt med det.
Inandning av hudflagor ger symtom som liknar en luftvägsinfektion hos allergiker: rinnande näsa, nysningar och hosta, täppt näsa, irriterade ögon och allmän obehagskänsla. Det är extremt ovanligt att allergi mot hudflagor utlöser anafylaktisk chock.
Allergi mot kroppsvätskor kan vara allvarligare än allergi mot hudflagor. Denna typ av allergi utlöses av direktkontakt med vätskor, särskilt saliv och mysk, men ibland även urin och spillning. Djuren sprider saliv och mysk i pälsen när de putsar sig.
Att röra vid djurets päls eller skinn kan ge en hudreaktion med klåda, svullnad och nässelutslag. I svåra fall uppstår utslag med öppna blåsor eller sår. Andningsbesvär kan också förekomma, men anafylaxi är ovanligt vid denna typ av reaktion.
De mest allvarliga reaktionerna orsakas av proteiner i hjortens blod och kött. När dessa proteiner intas kan de ge kraftiga mag-tarmbesvär med influensaliknande symtom, illamående och kräkningar, allmän inflammation, nässelutslag samt andningsbesvär.
Anafylaktisk chock är mest sannolik vid serumallergi, eftersom proteinerna sprids systemiskt genom hela kroppen via blodbanan.
Korsreaktivitet innebär att sensibilisering mot ett protein leder till allergi mot ett besläktat protein. Proteiner från vissa hjortarter kan korsreagera hos personer som är allergiska mot olika husdjur.
Dovhjortens (Dama dama) proteiner korsreagerar med hästens proteiner. Personer som är allergiska mot hästhudflagor eller hästkroppsvätskor kan därför reagera på dovhjort, även om de aldrig tidigare varit i kontakt med detta djurslag.
Rådjursproteiner kan korsreagera med proteiner från nötkreatur. Personer som är allergiska mot hudflagor eller kroppsvätskor från nötkreatur, eller mot nötkött, riskerar att få allergisk reaktion på rådjur (Capreolus capreolus) redan vid första exponeringen.
Allergi mot kött är ovanligt, och allergi mot hjortkött (viltkött) är sällsynt även bland personer som är allergiska mot andra köttyper. Vissa sjukdomar gör dock kroppen känslig för många intagna proteiner.
Personer med köttallergi har ofta celiaki (glutenintolerans, en autoimmun tarmsjukdom) eller eosinofil esofagit (en sjukdom där kroppens vita blodkroppar angriper matstrupens slemhinna). Andra med köttallergi reagerar inte på själva köttet, utan på proteiner i läkemedel som djuret behandlats med. De flesta personer med köttallergi är dock inte allergiska mot hjortkött.
Allergiska hudreaktioner behandlas genom tvättning med tvål och vatten samt applicering av aloe vera-gel, sprit eller receptbelagd hydrokortisonkräm. Antihistaminer används mot andningsbesvär och hudreaktioner.
Vid anafylaxi krävs omedelbar injektion av adrenalin, antihistaminer och akut medicinsk vård. Personer med känd svår allergi bör alltid bära med sig adrenalinautoinjektor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online