DNA är den syra som bär på cellens byggplan för en levande organism. Det kan avslöja närvaron av en individ på en brottsplats, identifiera en avliden person, fastställa faderskap eller hjälpa forskare att lära sig mer om växter och djur. För att kunna studera DNA från en viss organism måste forskaren först extrahera det från organismens vävnader. Genom några grundläggande steg frigörs DNA:t ur cellen och görs synligt för analys.
Lysering är det första steget i extraktionsprocessen och innebär att cellväggarna bryts ned för att komma åt cellens innehåll. Vanliga metoder för att disruptera celler inkluderar frysning, homogenisering, användning av högfrekvent ljud samt malning för hand eller med mekaniska blad. Även om alla dessa metoder kan öppna celler framgångsrikt skapar vissa av dem även värme, vilket kan skada proteinerna. Därför är det viktigt att hålla prover och verktyg kylda under arbetets gång.
När cellmembranet har spruckit kan ett tvålmedel, s.k. detergent, tränga in i cellen och separera lipider (fetter) från proteinerna. Detergent får olösliga ämnen att binda till vatten. Vissa detergenter, kallade denaturerande detergenter, bryter ner proteinernas struktur, medan ickenaturerande detergenter bevarar strukturen så att proteinet kan extraheras intakt.
Aminosyrorna i proteinerna binder till DNA, vilket innebär att ett enzym som kallas proteas används för att frigöra DNA-molekylen. Proteas bryter ner protein genom att lösa upp bindningarna mellan aminosyrorna. Som en viktig del av matsmältningen gör denna reaktion det möjligt för kroppen att utnyttja protein från födan. I laboratoriemiljö gör samma princip det möjligt att isolera rent DNA från proteinextraktet.
För att göra det isolerade DNA:t synligt framställs en fällning – ett fast ämne som bildas ur en flytande lösning. Det flytande provet doppas i en blandning av kall etanol, en form av alkohol, och salt. Eftersom DNA inte blandar sig med alkohol bildar DNA-provet en vit, trådig massa i den omrörda lösningen, vilket gör den tydligt synlig för blotta ögat. Saltet hjälper dessutom till att förhindra att något av DNA:t förblir löst i vattnet från ursprungsprovet.
DNA kan ge svar på många frågor vid analys. Var och en av oss bär på ett unikt genetiskt "fingeravtryck" i vårt DNA, och experter behöver endast ett mycket litet vävnadsprov för att koppla DNA:t till en specifik person. Denna teknik, kallad DNA-profilering, kan hjälpa till att fastställa biologiska släktskap mellan människor, bekräfta en misstänkts närvaro på en brottsplats eller avslöja mänsklighetens migrationsmönster genom historien. DNA-studier bidrar dessutom till ökad kunskap om genetiska sjukdomar och möjliga behandlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online