Forskning kring embryonala stamceller är ett ämne som ständigt studeras och som väcker fortsatt debatt. Potentialen hos dessa celler att utveckla och förbättra många medicinska behandlingsalternativ är enorm, men vissa ifrågasätter etiken bakom praktiken. Sökandet efter alternativ till användning av embryonala stamceller gör det möjligt att fortsätta forskningen och studierna samtidigt som de etiska frågorna hanteras.
Kontroversen kring embryonala stamceller handlar om användningen av livsdugliga embryo för forsknings- och experimentella ändamål. Frågan om när ett mänskligt liv börjar är den centrala frågan vid användning av mänskliga embryo. Ur ett vetenskapligt perspektiv innehåller dessa celler ritningarna för varje organ och varje celltyp i kroppen. Forskningen syftar till att förstå hur dessa celler utvecklas till olika vävnader och organstrukturer. När detta väl är klarlagt kan ett helt nytt område inom medicinsk behandling öppnas. Och medan forskningen på embryonala stamceller har stor potential, kan andra stamcellsområden erbjuda en alternativ väg till att förstå hur dessa celler fungerar.
Alternativa forskningsmetoder med vuxna stamceller fokuserar på kroppens befintliga cellpopulation. Dessa celler, även kallade somatiska celler, innehåller ritningarna för de celltyper som finns i den region eller det organ de kommer från. I praktiken har dessa celler samma förmåga att bilda andra celltyper. Skillnaden är att embryonala celler kan bilda vilken celltyp som helst i kroppen, medan vuxna celler endast kan bilda vissa specifika celltyper. Kontroversen kring denna forskningslinje är mindre eftersom inget embryomaterial används, men användningen av det DNA som finns i dessa celler är ytterligare en etisk fråga att ta ställning till.
Somatisk cellkärneöverföring – även känd som terapeutisk kloning – innebär användning av en tömd äggcell, där allt ursprungligt DNA-material har tagits bort. Kärnan, alltså DNA-materialet, från en vuxen cell överförs sedan in i äggcellen. Genom elektrisk stimulering börjar äggcellen utvecklas som om det ursprungliga embryot vore intakt. De vuxna celler som används i denna metod kan bilda alla celltyper i kroppen utom embryonala celler. De resulterande cellerna blir genetiskt identiska med donatorns celltyp. Som alternativ forskningsmodell är denna metod mindre kontroversiell än användningen av livsdugliga embryonala celler, men vissa har fortfarande etiska invändningar mot användningen av DNA-material.
Inducerade pluripotenta celler är vuxna celler som har genmodifierats för att bete sig som embryonala celler. Detta åstadkoms genom att injicera specifika gener och katalyserande molekyler i DNA:t hos en vuxen cell. Tekniken använder inga embryonala stamcellsmaterial, men de resulterande cellerna kan differentiera till valfri celltyp i kroppen, precis som embryonala stamceller. Som alternativ forskningsmodell väcker metoden få eller inga kontroversiella frågor. Det finns dock oro för att cancerframkallande ämnen skulle kunna överföras via donatorns DNA-material.
Epidermala neuralbågsstamceller är vuxna celler som bildar hårsäckarna på hårbotten. Dessa celler kan generera flera olika celltyper i kroppen. I sin ursprungliga form kan de differentiera till endokrina celler, benceller och muskelceller. Vid inducering, exempelvis elektrisk stimulering i en cellkultur, blir ännu fler celltyper möjliga. Som alternativ forskningsmetod innebär användningen av epidermala celler inget embryomaterial. Deras förmåga att differentiera till flera olika celltyper gör dem till ett lovande alternativ till embryonala stamceller.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online