Vårdrelaterade infektioner (HAI, healthcare-associated infections), tidigare kallade nosokomiala infektioner eller sjukhusinfektioner, drabbar inte bara sjukhus utan även äldreboenden, dialyskliniker, vårdcentraler och andra medicinska verksamheter. Beräkningar från Centers for Disease Control and Prevention (CDC) från 2002 visade att 1,7 miljoner patienter årligen drabbades av en vårdrelaterad infektion som inte hade något samband med – eller ens befann sig i inkubationsstadiet av – den sjukdom eller det tillstånd som ursprungligen föranledde vårdbesöket.
CDC började övervaka vårdrelaterade infektioner i början av 1970-talet genom det nationella övervakningssystemet NNIS (National Nosocomial Infections Surveillance). År 2002 uppskattades antalet sjukhusdödsfall till följd av sådana infektioner till 98 059 per år, och den årliga behandlingskostnaden beräknades 2009 till mellan 28,4 och 33,8 miljarder dollar. Dessa siffror, som kompletterades med annan sjukhusdata, byggde dock endast på frivillig rapportering från sjukhusen. För att effektivisera övervakningen och stärka det förebyggande arbetet införde CDC år 2005 det uppgraderade övervakningsinitiativet NHSN (National Healthcare Safety Network), som kopplar samman en rad nationella elektroniska rapporteringssystem.
De tio vanligaste smittämnena står tillsammans för 84 procent av alla vårdrelaterade infektioner: koagulasnegativa stafylokocker (15 procent), Staphylococcus aureus (15 procent), Enterococcus-arter (12 procent), Candida-arter (11 procent), Escherichia coli (10 procent), Pseudomonas aeruginosa (8 procent), Klebsiella pneumoniae (6 procent), Enterobacter-arter (5 procent), Acinetobacter baumannii (3 procent) och Klebsiella oxytoca (2 procent).
Under 2002 drabbade de resulterande infektionerna urinvägarna (32 procent), kirurgiska operationsområden (22 procent), luftvägarna via lunginflammation (15 procent) samt blodbanan (14 procent). Den globalt ökande antibiotikaresistensen, inklusive meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA), försvårar dessutom behandlingen av dessa infektioner avsevärt.
Inom sjukhusen är intensivvårdsavdelningarna de miljöer där patogenerna är mest utbredda. Även neonatalavdelningar för högriskbarn och friska nyfödda rapporterar betydande antal infektioner och dödsfall. Det råder stora diskrepanser i rapporteringen av det totala antalet infektioner från operationsområden inom intensivvården, eftersom många infektioner bryter ut först efter utskrivning. Ursprungligen redovisades NNIS-statistiken för sjukhusen i sin helhet snarare än per vårdplats, vilket ytterligare försvårade bedömningen av datakvaliteten.
Bland de faktorer som pekas ut som orsaker till ökningen av vårdrelaterade infektioner återfinns urbanisering, föroreningar, demografiska förändringar (en växande grupp äldre som behöver vård), återkomsten av sjukdomar som tuberkulos samt ökat globalt resande. Ett allt större antal sjukhus och vårdinrättningar har infört infektionskontrollprogram som riktar sig både mot lokaler och personalens arbetsrutiner – vissa åtgärder lika enkla som handhygien och användning av handskar. CDC har dessutom lanserat ett särskilt initiativ mot MRSA.
Trots att många organisationer, statliga myndigheter, delstatliga organ, stiftelser och akademiska institutioner fram till 2009 hade tagit fram planer och program för att bekämpa vårdrelaterade infektioner, saknades ett landsomfattande krav på rapportering eller implementering av infektionskontrollåtgärder. Det finns dock uppmuntrande tecken på framsteg. Pennsylvania har infört ett delstatligt rapporteringsprogram, och delstaten New York kräver att all medicinsk personal genomgår utbildning i infektionskontroll. Institute for Healthcare Improvements program "100 000 Lives" har visat goda resultat vid testsajterna, och North Carolina integrerar infektionskontroll i sina fortbildningsprogram. Många aktörer är engagerade i arbetet med att minska förekomsten av vårdrelaterade infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online