Frågan om hur solen påverkar molnen har länge debatterats intensivt bland världens ledande klimatforskare. Enligt den danske fysikern Henrik Svensmark finns det tydliga belägg för att solen, kosmisk strålning, aerosoler och vattenmoln hänger samman på global nivå. Andra forskare inom området uppmanar dock till försiktighet och menar att mer evidens krävs innan långsiktiga klimatmodeller kan bygga på teorierna från det relativt unga forskningsfältet kosmoklimatologi.
Kosmisk strålning består av subatomära partiklar som kommer från rymden, möjligen från stjärnor som exploderat som supernovor. Partiklarna färdas med nästan ljusets hastighet och når solsystemet, där de fångas upp av jordens och solens magnetfält. En del av dem tränger ända ner i jordens atmosfär.
Ibland minskar mängden kosmisk strålning i atmosfären plötsligt till följd av kraftiga solutbrott. Dessa fenomen har klimatforskare och andra vetenskapsmän känt till och studerat i över hundra år, men ny forskning om hur partiklarna interagerar med andra ämnen i atmosfären har fått flera forskare att betrakta globala uppvärmnings- och kylningstrender på helt nya sätt.
En ny teori inom klimatologin bygger på laboratorieförsök som fysikern Henrik Svensmark genomförde i Köpenhamn i Danmark. Experimenten tyder på att plötsliga minskningar av kosmisk strålning i samband med solutbrott kan påverka jordens klimat direkt. Dessa händelser kallas Forbush-minskningar och inträffar när magnetfält, påverkade av plasmafyllda solvindar, drar bort kosmiska partiklar från jordens atmosfär.
I sin artikel Cosmic Ray Decreases Affect Atmospheric Aerosols and Clouds (”Minskad kosmisk strålning påverkar atmosfäriska aerosoler och moln”) beskriver Svensmark hur både koncentrationen av aerosoler i atmosfären och molntäcket minskar när den normala nivån av kosmisk strålning sjunker efter ett solutbrott. Nettoeffekten blir högre temperaturer.
Aerosoler är mikroskopiskt små partiklar som svävar i atmosfären och kommer från många olika källor, exempelvis förbränning av fossila bränslen, vulkanutbrott och havsspray. Utan aerosoler skulle inga moln alls bildas, eftersom molnbildning kräver att dessa små luftburna partiklar fungerar som ”frön” som initierar bildandet av molndroppar. I höga koncentrationer blockerar aerosolrika moln en del av solljuset från att nå jordytan, vilket sänker temperaturen.
Teorierna från kosmoklimatologerna är kontroversiella eftersom de skiljer sig från den allmänt accepterade uppfattningen att utsläpp av koldioxid är den främsta drivkraften bakom globala klimatförändringar. Den uppfattningen bygger på forskning kring den globala uppvärmningstrend som ägde rum mellan 1975 och 1998. Som svar på detta tydliga orsakssamband blev minskade industriella koldioxidutsläpp en angelägen politisk prioritering i de flesta industrialiserade länder.
Enligt Svensmark grundar sig kosmoklimatologernas slutsatser på tusentals års observerade och dokumenterade fenomen. Han understryker att även om det finns omfattande stöd för båda perspektiven, så är ingen av teorierna hittills definitivt bevisad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online