Olika typer av vindkraftverk

I regioner där starka vindar är vanliga är vindkraft ett populärt alternativ till elproduktion baserad på fossila bränslen. Vindgeneratorer varierar i utformning beroende på vindförhållanden och hur mycket mark som finns tillgänglig för bygget, men alla har en gemensam nämnare: en turbin monterad på toppen av ett högt torn.

I storskaliga vindparker används ofta smalare torn för att kunna placera så många turbiner som möjligt inom ett begränsat område. Här går vi igenom de vanligaste typerna av vindkraftverk och deras tornkonstruktioner.

Propellerturbiner

Den vanligaste typen av vindturbin består av flera blad som strålar ut från en central rotor. Rotorns axel är fäst vid tornets topp i parallell vinkel mot marken. Turbinens blad är vinklade så att luften som passerar dem får dem att rotera kring rotorn. Rotationen driver i sin tur en axel som är kopplad till en generator, vilket omvandlar vindenergin till el.

Vertikala ventileringsturbiner

Vertikala turbiner använder blad som snurrar runt en vertikal axel. Bladen löper parallellt med axeln och är betydligt mindre än bladen på propellerturbiner. Dessa turbiner används oftast i vinddrivna ventilationssystem, men de kan även kopplas till en generator. Tack vare sin mindre storlek och annorlunda konstruktion utgör de dessutom mindre fara för flygande fåglar jämfört med propellerturbiner.

Monopeltorn

Ett vindkraftverk står på en av två typer av fristående torn. Den första är monopolen. Som namnet antyder är ett monopeltorn ett högt, enkelt rör som vanligtvis är tjockare vid basen. Stolpen är avsmalnande och blir tunnare uppåt, där turbinen är monterad. Monopel tillverkas normalt i stål och stabiliseras med en grund av betong.

Fackverktorn

Fristående fackverktorn består av tre eller fyra metallben som förbinds med horisontella stag. Konstruktionen ger god stabilitet även på stora höjder. Ett fackverktorn kan nå upp till 120 fot (cirka 37 meter) med endast 12 fot (drygt 3,5 meter) mellan benen vid basen. Benen lutar mot varandra och kommer nära varandra vid tornets topp.

Förankrade fackverktorn

Förankrade fackverktorn har också tre eller fyra ben och horisontella stag, men benen löper parallellt med varandra. Dessa torn är vanligtvis kortare och används för mindre tillämpningar. De stöds av vajrar som spänns upp och förankras i marken på visst avstånd från tornet. Hos ett förankrat fackverktorn på 120 fot (cirka 37 meter) förankras vajrarna typiskt sett cirka 90 fot (ungefär 27 meter) från basen.