Förorening är ett mycket brett begrepp, och tester för grundvattenföroreningar kan omfatta en mängd olika aspekter och fokusera på skilda förorenande ämnen. Graden av förorening beror i hög grad på vad grundvattnet ska användas till – som bevattningsvatten, dricksvatten eller rekreationsvatten. De grundläggande parametrarna för vattenkvalitet är dock relativt konstanta och bör alla tas med i bedömningen när du vill fastställa hur rent ditt grundvatten är. Även om det inte finns någon enhetlig skala för att beräkna föroreningsgraden, finns det flera enkla tester du kan göra hemma för att avgöra om vattnet är säkert, samt en rad laboratorieanalyser som är värda att överväga om du har allvarliga farhågor.
1. Ta ett vattenprov. Fyll en genomskinlig behållare med grundvatten och låt det stå stilla så att eventuella partiklar hinner sedimentera.
2. Bedöm vattnets färg. Rent vatten ska vara helt eller nästan helt genomskinligt. Varje färgnyans kan tyda på lösta metaller eller andra föroreningar.
3. Lukta på provet. Rent vatten ska sakna lukt, och varje lukt du upptäcker kan vara ett tecken på förorening.
4. Bedöm vattnets grumlighet. Grumligheten anger mängden svävande partiklar. Blotta ögat kan inte upptäcka alla farliga föroreningar i vattnet, men om vattnet inte är helt eller nästan genomskinligt kan det vara ett varningstecken.
5. Smaka på vattnet. Rent vatten ska vara smaklöst. Smaka endast på vatten som du med rimlig säkerhet vet är tryggt att dricka – smaka aldrig på vatten om du har minsta misstanke om att det kan vara förorenat.
6. Låt vattnet avdunsta. Droppa några droppar vatten på en ren, genomskinlig yta, till exempel behållarens botten. När vattnet torkat undersöker du ytan för att se om några avlagringar återstår. Testet visar inte exakt vilka partiklar som finns i vattnet, men det bekräftar deras existens och motiverar vidare tester.
7. Mät temperaturen. Använd en termometer för att mäta vattnets temperatur. Temperaturen är i sig inget tecken på förorening, men den behöver fastställas som utgångspunkt för andra mätningar.
8. Bestäm pH-värdet. Placera en droppe vatten på ett pH-papper. Pappret byter färg beroende på ämnets surhetsgrad, och med hjälp av den medföljande nyckeltabellen tolkar du resultatet. Rent vatten bör ha ett ungefär neutralt pH-värde (7,0) vid 25 grader Celsius.
9. Testa det kemiska innehållet. Med ett hemtestkit kan du enkelt testa vattnet för hårdhet (löst kalcium och magnesium), lösta metaller som järn och koppar, näringsämnen som kväve och fosfor, samt klorid och natrium. Flera prisvärda kit finns i handeln.
10. Testa det biologiska innehållet. Kontrollera vattnet för fekala kolibakterier och andra bakterier. Saknar du mikroskop och gedigen kunskap om vattenburna patogener är det klokt att skicka ett vattenprov till ett laboratorium för att säkerställa att analysen utförs korrekt. Lokala laboratorier hittar du via telefonkatalogen eller internet, och många utför testen gratis om du bedömer att din grundvattenkvalitet utgör ett allvarligt hot mot den allmänna hälsan.
Om de enkla testen ger misstänkta resultat – ovanlig färg, lukt, smak eller onormalt pH-värde – bör du alltid komplettera med en professionell analys. Kontakta din kommun eller ett ackrediterat laboratorium för en fullständig dricksvattenanalys. Som tumregel rekommenderas brunnägare att analysera sitt vatten regelbundet, gärna vart tredje år, eller oftare om det finns jordbruk, avlopp eller industriell verksamhet i närheten av brunnen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online