Enligt en artikel publicerad av Imperial Colleges institution för epidemiologi och folkhälsa utgör bly, kvicksilver och arsenik de största hälsoriskerna bland tungmetallerna. Trots att farorna för miljön, djur och människor är välkända fortsätter exponeringen – och i delar av världen ökar den faktiskt.
Bly är en naturligt förekommande blågrå metall som finns i små mängder i jordskorpan. Det mesta blyet kommer dock från industriell tillverkning, förbränning av fossila bränslen och gruvdrift. Metallen används bland annat vid produktion av batterier, ammunition, röntgenskydd samt metalllod och rör. Blybaserad färg, keramik, fogmassa och rörlod har blivit betydligt ovanligare sedan 2010 på grund av hälsoriskerna. Bly skadar nervsystemet, reproduktionssystemet och njurarna.
När bly släpps ut i miljön omvandlas dess föreningar av solljus, luft och vatten. Metallen kan transporteras långa sträckor genom luften innan den sedimenterar och fastnar i jordpartiklar när den når marken. Beroende på dess kemiska sammansättning och jordtyp kan bly även ta sig ner till grundvattnet.
Luft, damm, livsmedel och vatten kan alla förorenas med bly. Barn riskerar att exponeras genom att leka i förorenad jord eller äta flisor av blyfärg. Vattenledningar i äldre hem innehåller ibland blylödning som läcker ut i dricksvattnet. Nedbruten blyfärg kan också bilda blydamm, vilket är vanligt i äldre byggnader. Vissa yrken och hobbyer ökar dessutom exponeringen, exempelvis arbete med blyglas eller användning av vissa hälso- och sjukvårdsprodukter.
Arsenik är ett naturligt grundämne som förekommer i jord och mineraler och är brett distribuerat i jordskorpan. När arsenik släpps ut i miljön reagerar den med syre, klor och svavel och bildar oorganiska föreningar. I växter och djur binds den istället till kol och väte och bildar organiska föreningar.
Arsenikföreningar används traditionellt för att skydda trä, i bekämpningsmedel (organiska föreningar) samt inom andra industriella tillämpningar. Ämnet kan spridas till luft, vatten och mark via vindburen damm och når grundvattnet genom ytvattenavrinning. Arsenik kan inte förstöras i miljön – endast dess form kan förändras – men regn och snö tar bort arsenikpartiklar från luften. Eftersom många arsenikföreningar är lösliga i vatten hamnar de flesta slutligen i jorden. Fisk och skaldjur ansamlar en organisk arsenikförening som är mindre skadlig än de oorganiska varianterna.
Människor riskerar att exponeras för arsenik genom intag av förorenade livsmedel och vatten, eller genom att andas in förorenad luft, sågspån eller rök från förbränning av arsenikbehandlat virke. Att bo i områden med naturligt höga halter eller arbeta i yrken där arsenik används ökar också risken.
Inandning av höga halter arsenik orsakar irritation i lungor och hals, medan intag av höga halter kan leda till döden. Lägre halter ger illamående, kräkningar, arytmier (onormal hjärtrytm), kärlskador, minskad produktion av röda och vita blodkroppar samt en känsla av "nålstick" i händer och fötter. Hudkontakt kan orsaka irritation. Långvarig exponering kan även öka risken för cancer och bidra till lägre IQ hos barn.
Kvicksilver är en naturlig metall som förekommer i flera former. Metalliskt kvicksilver är en blank, silverfärgad och luktfri vätska som övergår till en färglös, luktfri gas när den värms upp. Metalliskt kvicksilver släpps ut i luften från malmbrytning, förbränning av kol och avfall samt från industrianläggningar. Det kan även nå vatten och jord via naturliga fyndigheter, avfallshantering och vulkanisk aktivitet.
Exponering sker främst genom konsumtion av förorenad fisk eller skaldjur, eller genom inandning av ångor från kvicksilverspill, förbränningsanläggningar och andra industrirelaterade källor. Kvicksilver frigörs också vid tandvårdsarbete och medicinska behandlingar. Vissa yrken, exempelvis inom tandvård, hälso- och sjukvård samt kemisk industri, innebär en ökad exponeringsrisk.
Kvicksilver påverkar framför allt nervsystemet, särskilt i sin metalliska form. Höga halter kan skada hjärnan, njurarna och fostret hos gravida kvinnor. Kortvarig exponering för höga halter kan leda till lungskador, illamående, kräkningar, diarré, förhöjt blodtryck och puls, hudutslag samt ögonirritation.
Även om tungmetaller aldrig helt kan elimineras ur miljön går det att minska riskerna. Välj fisk med låga kvicksilverhalter, se över vattenledningar i äldre bostäder, undvik att sanda eller bränna målad träpanel från tiden före 1970-talet och följ alltid säkerhetsföreskrifter på arbetsplatser där tungmetaller hanteras. Medvetenhet om exponeringsvägarna är det första steget mot att skydda både din egen hälsa och miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online