Radon är ett radioaktivt ämne som kan orsaka lungcancer och andra luftvägssjukdomar. Som gas är radon både färglöst och luktlöst, vilket innebär att det inte kan upptäckas med sinnena. Gasen bildas naturligt när det radioaktiva grundämnet uran sönderfaller i berggrunden.
Radon tar sig in i bostäder genom att stiga upp från marken och tränga in via sprickor i grunden eller plattan. Det kan också förorena brunnsvatten. Om höga radonhalter uppmäts i en byggnad bör åtgärder vidtas för att förbättra ventilationen och därmed minska risken för hälsoskador.
Exponering för radon är den vanligaste orsaken till lungcancer hos personer som aldrig rökt, och den näst vanligaste orsaken till lungcancer överlag – endast rökning orsakar fler fall. Enligt amerikanska miljömyndigheten EPA dör omkring 20 000 människor varje år i USA av lungcancer orsakad av radon.
Risken att drabbas ökar kraftigt för rökare. Vid en radonhalt på 4 pikocurie per liter (pCi/L), den nivå då myndigheterna rekommenderar åtgärder, är risken att utveckla lungcancer 7 av 1 000 för en person som aldrig rökt. För en rökare stiger samma risk till hela 62 av 1 000.
Långvarig exponering för radon har även kopplats till andra andningsproblem, bland annat emfysem och lungfibros. Emfysem är en form av kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) som gör att lungornas luftsäckar blir inflammerade och förlorar sin elasticitet, vilket gör andningen svår. Lungfibros orsakar också andningssvårigheter genom att luftsäckarna skadas, vilket leder till ärrbildning och stelning av lungvävnaden.
Hög exponering för radon har kopplats till teratogena effekter, det vill säga missbildningar hos embryo och foster. Radon i den gravida kvinnans blod kan passera över till fostret, och effekterna varierar beroende på vilket stadium graviditeten befinner sig i. Exponeras embryot tidigt i graviditeten kan alfastrålningen döda det. Sker exponeringen senare under graviditeten behöver inte fostret dö, men hjärnans utveckling kan störas, vilket kan leda till intellektuell funktionsnedsättning.
Eftersom radon varken kan ses, kännas eller luktas är mätning det enda sättet att avgöra om halterna i hemmet är farliga. Mätningar bör utföras i källare och bottenvåningar, där gasen lättast samlas. Om förhöjda halter upptäcks kan åtgärder som tätning av sprickor i grunden, förbättrad ventilation och radonbrunnar sänka nivåerna betydligt och minska hälsorisken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online