Koldioxid (CO₂) är en spårgas som finns i jordens atmosfär. Även om den inte är alls lika vanlig som kväve eller syre spelar den en viktig roll i planetens livscykel. Haven innehåller en betydligt högre koncentration av koldioxid – cirka 93 procent av jordens totala tillgång lagras i deras djup. Denna viktiga förening rör sig ständigt mellan atmosfären, haven och landbiosfären, som består av både levande och dött organiskt material.
Synligt kortvågligt ljus från solen passerar lätt genom transparenta medier, men strålning med längre våglängder, såsom infrarött ljus, kan inte göra det. Koldioxiden i jordens atmosfär fungerar som ett sådant medium och hindrar därmed värmealstrande infraröd strålning från att fly ut i rymden. Tack vare denna process förblir jordytan relativt varm, vilket möjliggör liv på land. En liknande process sker inne i en bil som står parkerad i solen en klar och kall dag.
Koldioxid bildas vid vulkanutbrott, genom djurs andning, när växt- och djurrester förmultnar samt vid förbränning av organiskt material som ved, kol eller olja. Gröna växter och alger motverkar de farliga obalanser som annars skulle uppstå vid en ansamling av koldioxid. Detta sker genom fotosyntesen – processen där klorofyllproducerande organismer omvandlar koldioxid tillbaka till syre. Enligt Water Encyclopedia.com låg koldioxidhalten i atmosfären på omkring 280 ppm (parts per million) i minst 1 000 år före den industriella revolutionen. Under de senaste 150 åren har dock halterna ökat med 30 procent.
Våra hav lagrar omkring 50 gånger mer koldioxid än jordens atmosfär. Denna kemiska förening rör sig lätt mellan luften och vattnet genom en process som kallas molekylär diffusion. När koldioxid blandas med havsvatten bildas icke gasformiga föreningar som kolsyra samt bikarbonat- och karbonatjoner. Detta möjliggör ytterligare diffusion av koldioxid från atmosfären, vilket gör att haven kan lagra enorma mängder av denna växthusgas.
Enligt en artikel i National Geographic från juli 2004 är omkring hälften av all koldioxid som människan har producerat sedan den industriella revolutionen numera löst i världshaven. Även om forskare tror att denna så kallade sänkeffekt bidrar till att bromsa den globala uppvärmningen, anser andra – bland annat geofysikern Christopher Sabine vid National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) – att dessa enorma mängder koldioxid förändrar havens kemi och därmed skadar olika typer av marint liv, såsom plankton och koraller, vilka utgör grunden för den marina näringskedjan.
Det finns ett växande vetenskapligt underlag som visar att stigande koldioxidhalter, orsakade av förbränning av fossila bränslen, får skadliga konsekvenser. Experter från FN:s klimatpanel (IPCC) uppskattar att en global minskning av koldioxidutsläppen med 60 procent krävs för att stabilisera koncentrationerna på dagens nivåer. De påpekar också att mänskligheten, på grund av det globala klimatets tröga respons, redan har säkrat sig en viss grad av klimatförändring under de kommande 50 åren.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online